Jag hade faktiskt glömt att Leo Ieiri också släppte en ny skiva i april förra året. För den var ganska svår att lägga på minnet. Med Duo blir Leo betydligt mer experimentell än tidigare. Det är mer avskalat och möjligen mer originellt, men i genrer som jag inte är så förtjust i. Många av låtarna har en utpräglad 80-talskänsla, men mer new wave än vad jag brukar uppskatta. Ibland, som med ”Jiku” känns det nästan som om Leo försöker ge sig på Queens märkligare progressiva rocklåtar.

Det finns i alla fall några riktigt starka låtar. Den inledande ”Prime Numbers” har tillräckligt med tryck i refrängen för att lyfta, men är samtidigt tillräckligt udda för att märkas. ”Spark” är rolig och udda med livliga verser blandat med en rejält charmig refräng. Fast just den melodin är extremt lik Aimyons ”Kimi wa Rock wo Kikanai” som släpptes något år innan, även om resten av låten är helt annorlunda. Kanske är det passande att det bara är en duo låtar på Duo som lär stanna kvar i spellistan, men jag hade hoppats på mer.

Mycket mer finns det inte att säga, så jag kan passa på att dra topplistan över Leos skivor:

1) We (2016)
2) Leo (2012)
3) A Boy (2014)
4) Time (2018)
5) 20 (2015)
6) Duo (2019)

Inte en jättebra trend, men å andra sidan har Leo släppt några bra singlar på sistone, så hon verkar vara i form igen. Nästa album blir intressant.