Man får onekligen vidgade vyer när man blir äldre. När jag var sisådär tio år så stod jag ofta på näsan i en sänglåda, rotande efter precis den legobiten jag behövde. Nu när jag är sisådär trettiotre står jag på näsan i en sänglåda, rotande efter precis den legobiten jag behöver. Fast sänglådan är nu stor som hela världen och innehåller precis varenda bit jag kan tänka mig i nästan obegränsade mängder. Det enda kruxet är att jag nu måste betala för varje bit.

Jag har en plan, så därför har jag suttit ett par kvällar och pysslat med de bitar jag har. Jag har vänt och vridit på saker för att försöka bygga det jag vill ha på mer intressanta sätt än det klassiska, nerifrån och upp. Allt eftersom jag blev klar med grejer gick jag sedan över till Lego Digital Designer, där man kan återskapa praktiskt taget allt med digitala delar, som sitter ihop precis som det är tänkt. Som kronan på verket går det sedan att exportera en lista över alla delar man har använt, som man sedan kan plocka in på Bricklink och beställa allt. Det enda som hade varit mer science fiction vore om man kunde printa ut bitarna själv på 3D-printer, men det kommer väl vad det lider…

Så nu väntar jag på sju stora och små paket från hela Europa så jag kan bygga ihop det jag hade tänkt mig. Plus en del annat som bara halkade med. Det blir ju lätt så när man köper lösvikt…