Lite intryck av Killer Instinct

Jag fick tillfälle att spela Killer Instinct till Xbox One, och tänkte dela med mig av lite intryck. Jag har fortfarande inte konsolen själv och det lär dröja tills de får någon japansk dunderexklusivitet i paritet med Virtua Fighter, så därför har jag inte hunnit kika på den här återupplivningen.

Strider höjde mina förväntningar på Double Helix en hel del efter de fenomenalt usla G.I.Joe: Rise of Cobra och Front Mission: Evolved. Killer Instinct… sänker dem en del. Spelmässigt är det kompetent och till synes en mycket trogen anpassning av spelkänslan från originalet. Problemet är att jag aldrig gillade originalet. Det är extremt lättspelat men också fladdrigt. Det är combo, combo, combo, combo, CO-CO-CO-COMBO BREAKER, fram och tillbaka. Det är mitten av nittiotalets absurda hype för hastighet över allt annat (läs: folk som spelade Street Fighter II uppspeedat till 300% och tyckte att det var bättre så) förkroppsligad i ett spel.

Det är också nittiotalets horribla extreeeema karaktärsdesign förkroppsligad. Det var imponerande 1994 när vi knappt visste vad CGI var. Att vi kan spela med praktiskt taget samma modeller (om man kör med retrokostymerna) är väl imponerande, men inte desto mindre gräsligt. Inte för att Orchid någonsin var en ikon för feminism men hennes nya tuttvisningsanordning (som kallas kläder) är enbart pinsam. Jagos modell är också rent larvig. De som fungerar bäst är faktiskt de ickemänskliga karaktärerna: Spinal, Fulgore, Glacius och så vidare.

Jag testade också Sadira, som kändes malplacerad. Tänk Spider-Man från Marvel vs Capcom korsat med Zafira från Tekken, typ. Snabb som attan med en massa spindelnät och snabba dyksparkar, och någon sorts häxdesign.

killerinstinct_sadira
Image Comics ringde från 1995 och ville ha tillbaka sin karaktärsdesign.

Förutom de försämrade karaktärsmodellerna känns det dock väldigt mycket som Killer Instinct. Känslan är mångfalt bättre än i Mortal Kombat eller Injustice. Men som sagt, det var inget spel jag gillade till att börja med…

3 tankar kring ”Lite intryck av Killer Instinct

  1. Erik Malm

    Visst, men så är också Orchid den enda KI-kämpe som inte kan kategoriseras som:

    a) Ultra Generic (Spinal, Cinder, Riptor, Tusk… Glacius, Fulgore och Kim Wu klarar sig med ett nödrop)

    b) tokful/pseudo-goth-grotesk (Sabrewulf, Eyedol, Gargos, Sadira)

    eller

    c) en kombination av båda (Jago, T.J. Combo, Chief Thunder, Maya).

    WW är däremot kanske det mest påtagliga exemplet på anskrämlig Injustice-modellering (liksom Sonya i MK9). Vad man än tycker om DCs trikåtöntar så har de flesta åtminstone mänskliga proportioner och ett klädval som… oftast inte… direkt sticker i ögonen ;=) (och i många fall är ikoniskt).

    Spelmässigt finner jag Injustice rätt underhållande i små doser (Bane och Harley Quinn!), medan KI IMO förlorade allt existensberättigande i och med Marvel-serien och alla s.k. ”air-dashers” och ”anime games” (Melty Blood, Arcana Heart, diverse ArcSys-spel).

  2. Mikael Inläggsförfattare

    Injustice var alltigenom (förutom Lobo) bedrövligt, och karaktärsmodellerna är faktiskt ännu sämre. Orchid må se ut som en strippa men Wonder Woman ser ut som en felproportionerad karl.

    Jag hoppas att de jobbar vidare och får in KI2-karaktärerna, de kändes mer genomtänkta.

  3. Erik Malm

    Liten rättelse: Tekken-shamanen/krigerskan heter Zafina, inte Zafira (fortfarande misstänkt nära Sadira, dock…).

    Utan att ha testat detta skulle jag säga att Injustice är klart överlägset. Där ägnar man, Stage Transitions till trots, inte 90% av speltiden åt genrens (ironiskt nog) minst imponerande combos (slapp träffkänsla och bedrövlig animation), och åtminstone en tredjedel av karaktärsgalleriet och arsenalerna har något utanför Dark Presence-sfären att göra. I Killer Instinct ligger siffran närmare 3%. ^_^

Lämna ett svar