Man skulle kunna tycka att jag borde ha lärt mig vid det här laget. Roguelite är en fascinerande genre som ofta bygger på en attraktiv spelstil, ofta lite Castlevania eller bara allmänt retro, fast där allt är framslumpat så man kan spela hur många gånger som helst. Spelunky, Rogue Legacy, The Binding of Isaac och Dead Cells är allihop utmärkta spel. Men när jag har spelat ett tag så märker jag att jag inte alls gillar upplägget.

Så även med Returnal. Det är i teorin fantastiskt, med en mörk, intensiv science fiction-bakgrund av den hårda skolan, lite Metroid-vibbar och väldigt skön kontroll där fienderna sprejar ur sig stora svärmar av bullet hell-skott. Samtidigt springer man runt och letar frenetiskt efter uppgraderingar så man har en lite större chans att överleva. Väldigt få av de uppgraderingarna får man behålla, så i de flesta fallen är det bara en fråga om att hitta tillräckligt bra grejer för att komma vidare utan att ta för mycket stryk på vägen så det blir omöjligt att klara sig.

Det jag inte gillar är just oförutsägbarheten. Jag älskar att spela om Souls-spelen för även om de kan vara toksvåra så går de att lära sig och det går att planera. Roguelites handlar om att anpassa sig till det man har och acceptera att det ibland är lika bra att börja om, som när Returnal bestämmer sig för att slänga in de elakaste bossfienderna i det andra rummet medan du fortfarande bara har en fisig pistol. Sånt är jag inte alls lika förtjust i. Sedan har jag också numera väldigt svårt för intensiv stress, vilket är oundvikligt när man möter en boss och vet att minsta misstag leder till att man får göra om den senaste kvarten för att (förhoppningsvis) bygga upp sin arsenal igen.

Så just nu är jag inte alls förtjust i det. Möjligen lär jag mig någon bättre taktik framöver och kan ge det en andra chans, men i nuläget får det vara. Vilket är en besvikelse, då även Metroid Dread visade sig vara inte riktigt det jag hade hoppats på.