En mardröm som har återkommit då och då är att jag är på ett gammalt jobb och helt plötsligt förväntas göra någon helt ny procedur som jag inte har blivit upplärd på. Jag får lite flashbacks på det i Mission: ISS på Oculus Quest, när jag precis har anlänt till den fantastiska rymdstationen och nätt och jämnt har lärt mig att skjutsa mig fram och tillbaka i nollgravitation, och min största bedrift är att jag har lyckats bogsera en fritt svävande kudde tillbaka till ett lastnät. Då tycker någon att det är dags att jag tar kommando över den extremt komplexa Canadarm2, två ton fullt kontrollerbar metall, för att ta tag i en obemannad kapsel med förnödenheter och koppla den till en luftsluss. ”Sabotera inte ett 100-miljonerdollarsuppdrag”, förmanar mission control. Ingen press.

Mission: ISS är dock inte så mycket till spel, utan mest en kombinerad upplevelse- och utbildningssimulator. Fokus ligger på att få känna på hur det är att vistas i nollgravitation och utforska några centrala delar av stationen: noderna 1, 2 och 3 (inklusive den berömda kupolen), och forskningsdelarna Destiny, Columbus och Kibo, samt luftslussen i Quest. Du kan peka på olika större komponenter och få en kort beskrivning eller en liten video som förklarar vad utrustningen gör på riktigt, men det går inte direkt att interagera med saker förutom just Canadarm-kontrollerna. Huvudsakligen tar du bara tag i saker för att förflytta dig, och den biten fungerar bra, även om det finns en mer orealistisk funktion för att helt enkelt förflytta sig fritt (vad för sorts gaser du utsöndrar för den accelerationen får vara osagt).

Som om det inte var tillräckligt riskabelt att släppa in en nykomling och riskera att slå sönder själva stationen med robotarmen får du också prova på att gå ut på en rymdpromenad, och det är hisnande vill jag lova. Även om det finns jetpackfunktioner i rymddräkten och du bokstavligen inte kan falla, så känns det väldigt angeläget att hålla i rymdstationen. Här blir rörelsekontrollerna ibland lite stökiga, vilket visserligen kan bero på att jag spelade sittande. Men även om konceptet inte är ovanligt i spelsammanhang – att se sig omkring och leta efter lämpliga handtag för att klättra vidare – så blir det en helt annan sak i VR. Jag tror att själva rymdpromenaden inte varade längre än fem minuter, men jag tror inte att jag andades på hela den tiden.

Mission: ISS är gratis på Oculus-butiken och erbjuder väl rent konkret inte mycket mer än en timmes ”speltid”, men både som VR-upplevelse och som pedagogiskt verktyg är det strålande. Även om jag har sett massor av bilder och videor, så är det svårt att få ett grepp om layouten eftersom begrepp som ”upp” och ”ner” inte spelar någon roll på ISS. Nu när jag har varit där, så att säga, blir det mycket mer greppbart och verkligt. Och det kan man väl betrakta som en bedrift som bara VR kan erbjuda, med tanke på att det inte går att köpa en biljett och åka dit i verkligheten. Och med tanke på att jag kraschade den där kapseln in i stationen minst fem gånger lär jag inte bli inbjuden i första taget heller.