Den hade väl aldrig någon riktig chans på en Oscar, då den släpptes samma år som Zootropolis och (i USA) Vaiana, men Kubo and the Two Strings är en animerad film som definitivt förtjänar uppmärksamhet! Kubo är en ung grabb som växer upp tillsammans med sin märkliga mor, med kraften att kunna styra pappersfigurer med musik. Men ondskefulla krafter letar efter honom och efter ett litet misstag tvingas han fly. Det hela blir en klassisk hjältesaga, lite Zelda, lite Neverending Story, lite Princess Bride, fast inramat i en japansk utformning (även om själva filmen är amerikansk). Jag kan dock ha synpunkter på att handlingen är lite väl förutsägbar och känns nästan uttryckligen som ett spel med tydliga bossfajter.

Även om berättelsen är relativt enkel, så kan man knappast beskylla själva produktionen för det. Jag såg hela filmen och trodde det var traditionell animering, möjligen lite stiliserat för att likna dockor. Nix. Kubo är nästan helt och hållet stop-motion-animerad. Ja, varenda miljö, varenda figur och det mesta av effekterna är uppbyggt i verkligheten. Och då snackar vi en del sanslösa sekvenser och strider som överhuvudtaget inte borde gå att göra i fysisk form. Gänget på Laika (som tidigare låg bakom Coraline) är helt bisarrt bra på det här.

Det gör att jag nästan direkt vill se om filmen med det i bakhuvudet. Som stordåd i kreativitet är det väl egentligen bara Sagan om Ringen-filmerna som spelar i samma liga när det handlar om att konstruera en hel värld. Som film är den bra, men jag håller nog faktiskt med om att båda Disneys filmer slår den. Ett svagare år hade den haft en bättre chans.