Förutom en lång rad licensierade figurer från bokstavligen allt möjligt (inklusive klassiska statyer) har både Good Smile Company (Figma) och Bandai (S.H.Figuarts) släppt flera varianter av enkla, enfärgade modeller. Figmas heter Archetype He respektive Archetype She, medan Figuarts heter Body-kun eller Body-chan. Det de har gemensamt är extremt poserbara kroppar utan hår eller kläder som kommer i vägen. Jag har haft min Archetype She ett tag och haft god användning av den som modell för att hitta bra poser, och det är också ett av huvudsyftena med de här figurerna. Body-kun är mer uttalat så – både förpackningen och instruktionerna visar hur man kan använda den som utgångspunkt för tecknande, antingen genom att rita av på fri hand eller genom att fotografera och använda som grund.
Ett annat användningsområde är väl att använda som ”naken” kropp åt befintliga figurer eftersom de flesta Figma och Figuarts har liknande leder så det går att byta ut delar. Men eftersom de är lika anatomiskt korrekta som Barbie-dockor är det inte särskilt meningsfullt. Däremot går det utmärkt att bygga vidare och skapa sin egen karaktär. En gång i tiden hade jag nog gjort det – jag använde en annan variant av poserbara minimodeller för en uppsättning, men de var betydligt mindre och billigare. För både Figma och Figuarts vet att ta betalt för det de gör, och jag kommer nog inte att börja skära i eller kleta green stuff på de här i första taget.
Båda figurerna är ordentligt poserbara, men Figma har inga direkta begränsningar och kan lätt hamna i omöjliga poser. Figuarts siktar specifikt på att begränsa sig till faktiska mänskliga rörelser, till exempel går det inte att rotera armbågarna utåt, utan istället kan man rotera hela överarmen en aning. Den känns också rejälare, med en tung, solid plast som ändå inte börjar fastna och gnissla. Tyvärr är skalan lite olika, så det fungerar inte lika bra att kombinera dem som jag hade trott. Archetype She har fullvuxna proportioner men blir för liten bredvid Body-kun. Troligen kommer jag att beställa en till från endera serien.
En annan sak som är värd att ha i åtanke är att Figmas figurer har mer realistiska huvuden, medan Figuarts har en mer utpräglad anime-huvudform. Figmas tidigare manliga figur var också extremt muskulös, men en ny version är mer normalt vältränad. Dessutom finns båda uppsättningarna i olika färger, men om man huvudsakligen ska ha dem som skissmodeller spelar det ingen roll. En sista sak att tänka på är att Body-kun i standardversion saknar stativ vilket nästan är ett måste. Lyckligtvis hade jag köpt en uppsättning extra stativ för Figuarts (eftersom de snålar med alla sina figurer). Figma skickar med till varje.
Om du gillar att teckna är två såna här figurer en god investering. De har enormt många fler möjligheter än klassiska trämodeller. Begränsningen är förstås att lederna inte är realistiska för fem öre, och när man fått kläm på grundläggande posering vore det bättre att kunna se hur muskler och leder ser ut i olika ställningar. Då lär du dock behöva något betydligt dyrare än en plastmodell för fyrahundra kronor.