Jag sitter och följer rättegången mot Anders Behring Breivik på dn.se med någon sorts fascination. Förhoppningsvis kommer vi att få låsa in honom och kasta bort nyckeln, men oavsett kommer han att bli en kultfigur på samma sätt som exempelvis Charles Manson. Ett monster vi kan peka på och glatt konstatera att vi inte är som han. Fast där har vi fel, och det är det otäcka. Som så många andra massmördare och psykopater visar Breivik tydligt att vi egentligen bara skiljer oss åt på en grundläggande (och avgörande) punkt.
Jag menar, han är inte den enda som spelade World of Warcraft praktiskt taget på heltid under 2006. Han är inte den enda som var blyg som pojke och som inte är särskilt social. När han började svamla om ”bushidomeditation” under dagens förhandlingar blev det nästan otäckt. Han är nega-jag. Han är vad jag hade kunnat bli om det vid någon avgörande punkt hade slagit slint och jag hade ägnat all min tid de senaste tio-femton åren åt att grotta ner mig i hat och en narcissistisk/paranoid inbillningsvärld. Skillnaden är inte större – och ändå så oerhört stor.
Det är därför vi inte får reducera honom till ett monster och någon sorts undantag. Breivik är vad som händer när hat får växa fritt i en människa och sedan kombineras med en tillräckligt stark vilja att agera efter det. Nu menar jag inte att vi ska försöka rehabilitera honom med kramar och regnbågar, för ett mer hopplöst fall är nog svårt att hitta och han förtjänar det värsta ett civiliserat samhälle kan utsätta honom för. Men vi kan ta en titt på resten av samhället och se vad vi kan göra för att minska förutsättningarna för att vi får fler av samma sort.
”Han är vad jag hade kunnat bli om det vid någon avgörande punkt hade slagit slint och jag hade ägnat all min tid de senaste tio-femton åren åt att grotta ner mig i hat och en narcissistisk/paranoid inbillningsvärld.”
Vad jag vet är psykopatiska drag medfödda, inte resultat av att det ”slår slint”. Lyckas man i ett samhälle som vårt, som trots högervindar och dylikt otyg till allra största del å det strängaste fördömer terrorism, övertyga sig själv om att dessa vidriga dåd är försvarbara, var man nog ett hopplöst fall från första början.
Visst förtjänar många av tidens trender att tas på allvar, men jag skulle inte säga att vi befinner oss i en massmördarfabrik i vardande. Hur många skulle utan erfarenhet av strid klara av att döda ens en civil, än mindre 60-70 ungdomar, en efter en och på nära håll? Så kallat supersoldatmaterial är lyckligtvis ovanligt.
Och Mikael, ABB är *inte* nega-du. Nega-du är möjligen en sur och bitter Sundberg, men inte en psykopat med storhetsvansinne på Rolento-nivå.
Vilken fantastiska bra analys du har gjort och delat med dig av åt oss andra. Du har så rätt och din fråga är mycket viktig, vad kan vi göra för att minska förutsättningarna för att det ska upprepas? Jag är tyvärr rädd att vi kommer att se liknande händelser om vi inte tar itu med den grogrund för allt hat som finns, t ex utanförskap på olika sätt.