Trots att det rent formellt inte är en Studio Ghibli-film brukar Nausicaä of the Valley of the Wind räknas som en av dem, och även en av de bästa. Hayao Miyazaki var tidigt i karriären involverad i både anime (som tecknare åt andra studior) och som manga-tecknare. 1982 fick han i uppdrag att skapa en serie till tidningen Animage och från början var det inte meningen att det skulle bli en film. Men Nausicaä blev snabbt extremt populär, och man började anpassa berättelsen i de första sisådär tvåhundra sidorna till filmformatet. Resten är alltså historia.
Men serien fortsatte, och trots avbrott då och då när Miyazaki var som mest upptagen med Studio Ghibli, så fortsatte serien att publiceras i Animage ända fram till 1994. Seriens avsnitt har sedermera publicerats i olika samlingsvolymer. Den jag köpte samlar seriens sju volymer i två rejäla böcker. Serien är mestadels svartvit, men det finns ett antal extremt snygga fullfärgsbilder från tidigare omslag. Med i boxen finns också en ihopvikt poster.
Det jag märker rätt snabbt är att den första volymen av Nausicaä i stort sett anpassades ordagrant till filmversionen. Många scener är hämtade därifrån rakt av, och mycket av regin finns på plats redan i serien. Vi följer förstås Nausicaä, en ung prinsessa och utforskare i det lilla riket som nätt och jämnt håller sig vid liv på gränsen till giftskogen. När ett främmande luftskepp kraschar i dalen blir den plötsligt centrum för en konflikt. I stora drag gäller det även serien, men filmen har gravt förenklat både karaktärer och handling. Det finns visserligen en hel del historia som antyds, och filmen har fortfarande ett stort djup, men serien har så mycket mer.
Det som avslutar filmen inträffar överhuvudtaget inte i serien, även om några enstaka scener finns med i en annan form. Istället tar Nausicaäs äventyr fart på riktigt, och hon fortsätter ut i världen. Samtidigt följer vi prinsessan Kushana och hennes slemmige medhjälpare Kurotowa, som båda var ganska rättframma antagonister i filmen men får betydligt större komplexitet här. Hon är bara en del av en kejserlig familj som allihop konspirerar mot varandra, och dessutom finns ytterligare ett rike som filmen inte ens nämner, som styrs av en religiös kult där både dess ledare och några av prästerskapet blir viktiga spelpjäser i berättelsen, inklusive den väldigt intressante Charuka. Det finns också två separata folkgrupper som har ett parallellt samhälle här, och dessutom flera isolerade platser där andra krafter råder.
Förutom att sidokaraktärerna växer något enormt, så får också Nausicaä en mer komplicerad roll. Hon har visserligen sin närmast övernaturliga empatiska kraft och hela rollen i den där profetian som antyds i filmen, men blandas också in i den cyniska politiken och tvingas ibland bokstavligen kämpa för sin sak. Ibland tycker jag nästan att det blir för mycket, och hennes enda egentliga brist är att hon är för god för sitt eget bästa, men Miyazaki ger henne ändå en trovärdig personlighet. Kushana är också en väldigt stark karaktär, vars ondska naggas en hel del i kanterna när man får lära känna henne. Yupa får också utrymme att vara en fullständig badass som också bara antyds i filmen, fast det är lite komiskt att han tydligen ska vara 30 år gammal. Jag menar, karln är uppenbarligen minst det dubbla.
Hela vägen är Nausicaä fenomenalt tecknad. Den varierar en aning från volym till volym och troligen utifrån Miyazakis arbetsbelastning just då, men bitvis är den ett rent mästerverk. Nämnas bör att serien bitvis är väldigt brutal, och det är med god marginal Miyazakis mörkaste och mest nedstämda berättelse, även om det finns en hel del ljusglimtar. Det är också tydligt att han också fortsatte att hämta inspiration från den här berättelsen till sina senare filmer, och en del scener från Mononoke och Howl har tydliga förebilder här. Sen har förstås Nausicaä inspirerat många andra berättelser, inklusive förstås Final Fantasy men också rätt uppenbart Horizon: Zero Dawn.
Nausicaä of the Valley of the Wind är närmare 1100 sidor lång, men jag plöjde igenom den bara på några dagar eftersom det är nästan omöjligt att sluta läsa. Man dras med i berättandet och måste nästan tvinga sig att stanna upp för att faktiskt uppskatta teckningarna. Om du överhuvudtaget är intresserad av manga är det här ett måste. Om du gillar Studio Ghiblis filmer är det här ett måste.