Efter den första trailern, en pressrelease och ett utdrag från Edges kommande förtitt på Dark Souls II är jag lite orolig. Dels för att producenten byts ut mot en relativ nykomling som tidigare har jobbat med mechaspelet Another Century’s Episode R (däremot inte Monster Hunter och Ultima, det är en annan kille med samma namn). Dels för uttalandet att producenten vill göra det mer lättillgängligt och enklare att förstå. Och slutligen för att Edge applåderar förändringarna för att spelet nu kan ha en chans att bli lika stort som Elder Scrolls.

Bullshit, bullshit och bullshit, säger jag.

Att Hidetaka Miyazaki inte längre producerar kan vara delvis positivt, eftersom det kan innebära att han jobbar på ett nytt fräscht spel till nästa generation, som närmar sig med stormsteg. Det är inte oväntat att Namco vill ha ett nytt Dark Souls, så därför passar det bra att dumpa det på någon annan medan han sätter sitt geni på att innovera. Men ändå. Hur många gånger har en producent lämnat en serie till någon annan och serien faktiskt har blivit bättre av det? Räkna bara, jag väntar. Resident Evil? Dead or Alive? Silent Hill? Beroende på hur man ser på det, World of Warcraft? Bioshock? Suikoden? Final Fantasy? Svaret är nog ganska nära noll. I bästa fall kan man hoppas på en trogen uppföljare. I värsta fall blir det ett spektakulärt fiasko. Vilket leder mig in på…

Att Dark Souls är svårtillgängligt är vad som GÖR det till Dark Souls. Och jag påstår, trots frustration och kastade handkontroller, att jag inte hade haft i närheten av lika kul med Dark Souls om det hade varit enklare. Att göra det enklare är som att installera en hiss till Mount Everest. Att överhuvudtaget försöka dela upp det i svårighetsgrader är nästan otänkbart. Spelet är balanserat, mycket välbalanserat, kring en specifik svårighetsgrad. Vill man göra det lättare för sig kan man bjuda in andra spelare till hjälp eller leta rätt på övermäktiga magier. Vill man göra det svårare kan man använda Calamity Ring eller helt enkelt springa naken med en planka utan att levla upp. Valen finns redan där, men på ett smart Dark Souls-igt sätt. Det som möjligen kan behövas är bättre förklaringar på en del obskyra funktioner. Men om det på något sätt blir någon sorts automatik eller God of War-aktigt hack&slash i striderna så kommer hela spelet att förlora sin poäng.

Och slutligen Edges förhoppningar, som jag innerligen hoppas inte blir av. Och det är ingen elitistgrej, direkt, utan helt enkelt en förhoppning om variation i spelvärlden. Vi har redan ett gäng Elder Scrolls-spel som är utmärkta för vad de är, ett episkt äventyr. Det är storslaget för vad man kan göra och välja på, att man kan resa fritt och utforska. Vi har också Dragon’s Dogma, Two Worlds eller Dragon Age 2 om man bara vill hacka lite drakar på ett någorlunda tillgängligt sätt. Vi har bara två Souls-spel. Vill man inte sätta sig in i det unika med det spelet finns det många andra att välja på. Om man inte uppskattar Dark Souls, varför är det spelet som ska förändras?

Och varför ska alla spel nödvändigtvis sträva mot att bli superpåkostade AAA-produktioner som Call of Duty och Assassin’s Creed, med den strömlinjeformningen som det innebär? Dark Souls kostade förmodligen en bråkdel av senaste Call of Duty men sålde ändå 1,5 miljoner. Kan det inte få räcka? Om serien måste bli något helt annat för att verkligen sälja, varför då göra ett till spel i serien till att börja med? Av de där 1,5 miljonerna är det troligen minst en miljon som köpte det just för att det ÄR unikt och utmanande. Om man ger spelet en fyrdubbel budget men skrämmer bort två tredjedelar av originalpubliken i ett försök att bredda intresset ska det mycket till för att det ska gå med vinst. Och jag vill inte att ännu en gedigen spelstudio ska tyna bort i skuggan av en framgång, som Team 17, Bioware, Origin eller Core.

Dessutom är det märkligt hur spelbranschen är unik på det här sättet. Visst, det är tveklöst så att nya artister stylas och presenteras för att nå maximal publik när man ska lansera en stjärna. Men äldre, framgångsrika artister har en integritet som spelskapare fortfarande bara kan drömma om. Skulle någon gå till U2 och säga ”grabbar, ni säljer fortfarande bra men om ni börjar göra som Justin Bieber så kommer ni verkligen att dra in jättepengar”? Är det rimligt att säga ”jag önskar att Metallica var lite mer som Linkin Park så jag kunde gilla deras låtar”?

Och om Dark Souls ska bli mer som Elder Scrolls, Elder Scrolls ska bli mer som World of Warcraft och World of Warcraft ska bli mer som Pokemon, vart kommer det att sluta?