I sin senaste finansiella rapport visar Nintendo att det inte går lika bra som man hade hoppats på. Istället för 55 miljarder yen i vinst (3,4 miljarder kronor) räknar man istället med en förlust på 25 miljarder yen (1,5 miljarder kronor) under finansåret till och med mars 2014. Det är en ohygglig skillnad som delvis beror på att man inte har kunnat omfördela skatter på något komplicerat ekonomiskt sätt, men delvis också på att försäljning av både Wii U och 3DS har gått under förväntan. Nintendo väntade sig 9 miljoner Wii U men sålde 2,8 miljoner, och av 3DS såldes 13,5 miljoner istället för 18. Även spelen sålde följaktligen sämre.
Som svar berättar Satoru Iwata att han inte tänker avgå utan tänker fortsätta på inslagen bana. Det är förstås uppfriskande i sig eftersom han är en rätt skön frontperson, men samtidigt måste man fundera på om det räcker. Ken Kutaragi var också visionär och smått genial, men han fick också ta smällen när Playstation 3 gick så uselt.
Innan man konstaterar att Nintendo är i kris måste man dock påpeka att företaget är ett av de mest sparsamma och välförsedda i världen, och definitivt i branschen. Medan Sony och Microsoft dras med superförluster har Nintendo varit lönsamma, så vitt jag vet, vartenda år i modern tid förutom två.
Frågan är väl dock hur detta kommer att påverka Nintendo, om det kommer att påverka dem överhuvudtaget. Wii U är nästan frustrerande konservativ, och man verkar köra på en ”passar det inte så får det vara”-taktik gentemot både konsumenter och tredjepartsutvecklare. Mario, Zelda och Pokemon i all ära, men Nintendo hade en gång i tiden det bredaste utbudet i alla genrer. Det är inte bara jag som har tröttnat på de uttjatade standardserierna men som fortfarande är sugen på deras andra klassens franchiser. I den bästa av alla världar skulle Nintendo öppna på kassakistan och finansiera nya spel.
För snart fyra år sedan hölls E3 2010. Då visade Nintendo upp 3DS tillsammans med Kid Icarus, Animal Crossing, Ocarina of Time, Mario Kart, Paper Mario, Pilotwings, Professor Layton och Star Fox. Och i samma veva fick den döende Wiin en sista spurt i form av Metroid: Other M (DÅ kändes det hett), Donkey Kong Country Returns, Kirby’s Epic Yarn och Skyward Sword. Visst, det var Mario och Zelda även där men också åtta andra klassiska serier. De måste göra en repris av det i år. Nytt Metroid, nytt Kid Icarus, nytt Star Fox, nytt F-Zero och så något totalt oväntat och fräscht som typ Balloon Fight, Clu Clu Land eller Ice Climber i ny tappning.
Eller också leder de finansiella trångmålen till att de blir ännu mer konservativa och, liksom så många andra japanska utgivare, fokuserar ännu hårdare på sina absoluta storsäljare. Det vore väl säkert trevligt att sitta med två-tre garanterade 5 miljoner-plussare. Det verkar räcka för många andra utgivare. Men ställ dig frågan: skulle ett företag som Capcom eller Square-Enix kunna lansera en konsol på egen hand?