Nu vet jag inte om det formellt ens klassas som E3, men hur det nu än var så vann Nintendo det. Det förenklas visserligen en smula av att Sony överhuvudtaget inte brydde sig om att delta, men det var verkligen ett år som kännetecknades av axelryckningar. Bandai-Namco hade en visning som bara bestod av ett spel (visserligen efter att redan ha visat Elden Ring hos Geoff och i princip vunnit bara därav), Capcom visade mig veterligen ingenting, och Square-Enix visade en hel massa grejer som såg bedrövliga ut.

Men Nintendo öste verkligen på. Kazuya i Smash Bros var kanske inte helt orimligt med tanke på att Namco faktiskt bygger de här spelen, men han var inte alls väntad och den lilla filmsnutten där han dumpar hela Smash-gänget i en vulkan – förutom Kirby som bara flyger upp igen – var genial.

Sen var temat återupplivning av halvt bortglömda spel. Ett nytt Advance Wars i form av en upphottad remake av de gamla GBA-spelen. Ett nytt Super Monkey Ball i form av en upphottade remake av Gamecube-spelen. Ett nytt Wario Ware, som visserligen verkar krångla till kontrollen lite i stil med det här hemska partyspelet vid Switch-premiären, men ändå. En nyutgåva av ett Fatal Frame som hittills förtvinat på Wii U. Ett nytt Mario Golf. En Mario Party-remix. Ett nytt Shin Megami Tensei. Allt det här är spel som inte tillhör Nintendos största serier – men just därför är det så kul att se dem.

Allra mest kul var det förstås att vi inte bara får Metroid Prime 4 (någon gång 2032) utan också självaste Metroid Dread. Den här titeln har skvalpat runt i sexton år och skulle nog ursprungligen ha varit remaken av Metroid 2, men nu blir det alltså officiellt Metroid 5. Jag diggar verkligen att Samus fått en ny dräkt och att man inte av slentrian går tillbaka till Varia-dräkten bara för att den är mest klassisk. Fusion-dräkten är visserligen ful som stryk, men den är samtidigt cool just för att den är (var) ny. Lite brasklapp för att spelet utvecklas av Mercury Steam som jag har minimalt förtroende för numera. Men om Nintendo vill kalla det Metroid 5 så lär det inte vara lika brutalt uselt som Other M åtminstone.

Och så slutligen två stora Zelda-nyheter. Att Skyward Sword kommer till Switch är ointressant för mig. Mer spännande var Game & Watch-varianten med tre gamla Zelda-spel, även om jag troligen håller mig från att köpa den också. Men sen såg också uppföljaren till Breath of the Wild rätt häftig ut. Så på det hela taget var det en väldigt solid visning med många intressanta spel som dessutom är på väg relativt snart.

I gengäld tyckte jag inte att Microsoft bjöd på så mycket spännande. De har mer eller mindre köpt sig ensamrätt på shooters och västerländska rollspel, men att alla spel släpps på Game Pass hjälper föga när det är så få jag egentligen bryr mig om, och de flesta är fortfarande långt borta. Somerville från Limbo/Inside-gänget var ett av undantagen. De visade visserligen Eiyuden Chronicle som lär kunna bli mitt favoritspel när det väl släpps, men det är knappast Microsofts förtjänst.

Så lustigt nog var det nog Summer Game Fest som hade de bästa utannonseringarna för min del, men sett till de traditionella utgivarna så var Nintendo bäst i år. Som enskilt spel krossar Elden Ring dock allt inklusive, med största sannolikhet, Metroid Dread.