Idag anlände ett stort paket från min dealer i USA, som har ägnat de senaste månaderna åt att plocka ihop en uppsättning fräscha Transformers direkt från butikshyllorna, vilket är ungefär tre gånger billigare och tre gånger snabbare än att vänta tills de kommer hit. Fokus för dagen är Generations och Reveal the Shield, två utbud figurer som fokuserar nästan enbart på nostalgiska favoriter från 80-talet, och därför känner jag mig tvingad att äga praktiskt taget allihop. Även om det tog tjugo år har vi äntligen fått figurer som faktiskt ser ut som karaktärerna man minns, istället för kantiga plastblock som med lite god vilja har samma allmänna färgsättning.

Optimus Prime var inte ett förstaval här, då det här är en tolkning av hans aningen nyare gestalt från Generation 2, några år senare. Men efter att ha sett honom med en rad intressanta svärdsposer blev jag sugen och slängde med honom ändå, svärdsmän är alltid kul. Överhuvudtaget är det här en lite slankare, elakare Optimus som passar perfekt tillsammans med Alternity-gänget.

En gammal favorit är supernördige forskartypen Perceptor, som spelade en viktig roll i mitt allra första nummer av tidningen. Istället för ett mikroskop med larvfötter är han numera en lastbil med larvfötter, men i övrigt är den här versionen suverän, komplett med allt krom och ett lite fåraktigt ansiktsuttryck, som om Springer just hade satt honom på plats med en sarkastisk kommentar.

Mediaknarkaren Wreck-Gar, ursprungligen spelad av Eric Idle, var då en motorcykel och så även denna gång. Det här är nog den bästa motorcykel-Transformern jag har sett, med två fantastiskt detaljerade former och ordentligt med personlighet. Och så visar Wreck-Gar att en Transformer med skägg kan vara coolt – bara det är ett snyggt skägg och inte monstrositeten från senaste filmen.

Och så avrundar vi filmfigurerna för den här gången (det har släppts två till som jag inte hunnit få tag på) med Blurr, vars främsta förmåga var att prata så snabbt att ingen hör vad han säger. Blurr var en av mina första Transformers när det begav sig och den här nyversionen, baserad på Drift fast med skjutvapen istället för svärd, är en riktigt cool prickskytt som blir en ilsnabb riskokare.

En gång när jag var liten fick jag en drös Transformers av en äldre kompis. Han hade haft Dirge men tappat bort honom och bara några lösa delar fanns kvar. Jag suktade därför länge efter att få tag på Dirge men det var alldeles för sent då, han var borta från affärerna sedan länge. Att jag nu har nyversionen av honom, samt hans kompanjoner Ramjet och Thrust, gör mig därför till en lite, lite lyckligare människa.

Thunderwing var en ganska usel leksak som i serierna skrevs upp till att vara Decepticons nya ledare och satte igång en jakt på Matrixen, Autobots gamla livgivande artefakt. Han höll på att lyckas rätt bra med det och hade ihjäl en massa krigare (inklusive sina egna) tills han utplånades av Unicron själv. Att han nu har fått en riktigt bra leksak är på tiden, den hade dock gärna fått vara lite större.

Och så slutligen Jazz, som fick en kort karriär i de nya filmerna men var en svårdödad favorit när det begav sig. En liten oansenlig bil vecklar ut sig till en oväntat stor robotform som bara dryyyyper Jazz. Perfekta proportioner och massvis av detaljer, inklusive utfällbara högtalare (!). Jag brukar inte vara någon fan av Jazz men den här versionen får mig nog att tänka om. Strålande!

Slut? Inte då. Hasbro fortsätter släppa figurer i de här fantastiska serierna några månader till, fram tills nästa film kommer och fyller leksaksaffärerna med dynga. Jag har redan två till på ingång, och resten på beställning. Det gäller att passa på. Sen ska jag uppfinna en tidsmaskin och ge de här grejorna åt en tioårig Mikael. Gissa om han kommer att bli glad!

Och så glömde du väl inte att klicka på bilderna för lite fler bilder jag tog när jag ändå höll på?