Det var väl bara en tidsfråga innan något skulle hända här i Sverige också. Första reaktionen, när jag promenerade längs gatan på väg hemåt, var chock, ilska och hat, och förstås oro att något mer är på gång. Nu några timmar senare verkar det ha lugnat ner sig. Även om gärningsmannen är på fri fot så har inget mer hänt, och alla jag känner är i säkerhet.

Och även om det är en hemsk händelse så kan jag inte låta bli att känna lättnad. Drottninggatan en fredageftermiddag är packad med folk. Jag går ofta förbi precis där vid Åhlénshörnet när jag är i stan, jag brukar promenera från Gamla Stan, titta förbi BR eller Åhléns och sen ofta bortåt Sveavägen och Webhallen eller Japanska Torget. Min poäng är i alla fall att det hade kunnat vara betydligt värre.

Och hittills sköter vi det beundransvärt. Förutom att de vedervärdiga trollen dyker upp och ska göra politiska poänger av det här innan vi ens vet vem som ligger bakom, så är Sverige ett föredöme idag. Räddningstjänsten har agerat utmärkt, folk har generellt betett sig sansat och i och med att kollektivtrafik har ställts in har stockholmarna öppnat sina hjärtan med #openstockholm där skjuts, sällskap eller övernattning erbjuds till de som fastnat. Min förhoppning är att några nya vänskapsband knyts ikväll, som bevis på att de allra flesta av oss bara vill ha lugn och frid.

Huvudsaken är att vi reder upp situationen, hittar den skyldige och inte gör avkall på det som gör Sverige till ett av världens bästa länder att vara i. Så länge vi lyckas med det så kan ingen galning skada oss.