Några läckor senare verkar det som att alla figurer i Soul Calibur 5 är visade. Alpha Patroklos med Setsukas gamla stil dök ju upp häromdagen och igår kom bilder från figurvalskärmen där två bossar visar upp sig i all sin prakt: dels Elysium som är en praktiskt taget naken Sophitia (som nu är död och någon sorts ängel, därav Elysium som är det grekiska himmelriket, typ) och dels Kilik som nu döljer ansiktet i en egyptisk mask och dessutom, väl värt att påpeka, står på den onda sidan av valskärmen. På samma sida finns också vad som lär vara Omega Pyrrha, som ser ut att ha lånat Adam Jensens solbrillor, men mer av henne går inte att utläsa. Till dessa tillkommer alltså som sagt Edge Master och Algol samt skämtgubben Dampierre, och sen är nog valskärmen full.
En del har gnällt på Soul Caliburs kvinnliga karaktärer i åratal. Elysium är Namcos stora långfinger mot dem.
Litet antiklimax. Jag hade sett fram emot att fylla ut listan med de sista kvarvarande gamlingarna. Nu blev det istället ett gäng bossar med blandningar av gamla stilar. Det ryktas att Zasalamels, Talims och Yun-Seongs stilar kommer att finnas som alternativ när man bygger egna figurer, men själva är de borta.
Samtidigt, uppriktigt sagt, har stora delar av det här gänget inte tillfört något på flera år. Rock var överflödig redan efter Soul Calibur och borde ha ersatts med sin grabb Bangoo. Mi-Na, även om jag älskar henne djupt, var lika menlös där hon sprang i cirklar med Yun-Seong i praktiskt taget samma story som i det allra första spelet. Taki och Setsuka hade oändliga hämndloopar som aldrig kom någonstans. Xianghua… fyller en viktig funktion utanför spelet, kommer vi att se. Zasalamel är odödlig, visst, men nu kan de plocka tillbaka honom ordentligt förändrad längre fram och säga att han dog tidigare och återföddes – alternativt att han faktiskt förvandlades till Abyss och dog permanent. Det vore betydligt mer intressant än ”jo, han är också kvar oförändrad”. För det är ju så. Fightingspel och handling är egentligen två motsatta saker. Ett fightingspel bör bevara alla figurer för att behålla variation i spelbarheten, men om ingen någonsin dör är det svårt att ta en handling om folk som hugger varandra med tillhyggen på allvar. Det var enda anledningen till att Mortal Kombats handling faktiskt var intressant ett tag.
I slutändan handlar det också om fler nya figurer än gamla försvinnanden, och ett netto på fler nya stilar att testa. Och även om bristen på hillebardfolk slänger lite grus i mitt figurbyggarmaskineri så kommer jag knappast att vara sysslolös. Siegfried blir förstås ett måste, Mitsurugi verkar stenhård, Ivy blir intressant igen när hon inte är så pinsam att spela, Yoshimitsu lär vara rolig som vanligt, Hilde tänker jag lära mig den här gången och så blir jag nyfiken på Aeon. Och när jag har gått igenom alla har jag drygt tjugo figurer på lut att bygga själv.
Lägger man sedan till ett spel som av många gamla Soul Calibur-spelare kallas det bästa i serien så tror jag inte att vi har något att oroa oss för. Snart vet vi. Bara två veckor kvar.