How 187 Capcom fighting game artists made pixel art history

Every fighting game fan who was around during the 90’s knows that Capcom produced some of the best 2D game art ever. But we mostly talk about their illustrators – Akiman, Bengus, Kinu Nishimura, Edayan and so on. But what about the sprite artists, the people who made animated works of art like, you know, Hugo, Elena, Pyron, Felicia, Hydron or Sentinel?

Below is a table showing every Capcom fighting game that had at least one new character sprite, and the people credited for ”Object Designer” or ”Character Designer”, as opposed to the ”Background” or ”Scroll” designers that made backgrounds. Now, this list may not be 100% accurate. The credits were notoriously hard to track back in the day, with most people going by pseudonyms. Mobygames.com, from where I’ve taken all of the credits except Street Fighter Alpha 2, has identified most of them, but there may be overlaps or mistakes. ... Läs hela texten

Evercade: Demons of Asteborg och Astebros

De här två spelen är moderna Mega Drive-spel, och går att köpa på kassett och spela på den maskinen vilket är rätt coolt. Men är de något att ha? Faktum är att det visade sig vara en av de bästa Evercade-kassetterna.

Demons of Asteborg

Det här är ett ambitiöst actionäventyr med klara Castlevania- och Ghosts’n Goblins-vibbar. Det finns en genomarbetad bakgrundshistoria, men i princip handlar det om att spöa diverse monster på långa, välpixlade plattformsbanor med lite inslag av äventyrande. Huvudpersonen slåss i huvudsak med svärd, men får också olika magier för att lösa pussel. Spelkänslan är väldigt precis och gör att spelet känns överkomligt trots att det är rätt utmanande, och på det stora hela är detta en glad överraskning. 3/5 ... Läs hela texten

Kollar in Bluesky

Twitters förstörelse var ett ganska stort slag, men jag har egentligen klarat mig ganska bra utan. Det verkar dock som om Bluesky börjar vara en bra ersättare. Så jag har startat ett konto där. Tanken är att använda det lite som en mix av Instagram och Twitter. Jag postade ett tag på Instagram, men jag gillade inte när Meta började automatiskt skrapa allt man postar för att använda till AI. Även om man juridiskt kan frånsäga sig det, så märks det tydligt vartåt det barkar, och de gjorde det tillräckligt komplicerat för att visa var de står. Och det jag saknar från Twitter är att kunna följa specifika kreatörer jag gillar. ... Läs hela texten

MPG-09 Super Ginrai är beställd

Det börjar dra ihop sig, och jag har precis lagt en förbokning på MPG-09 Super Ginrai, eller Masterpiece Powermaster Optimus Prime. Det är inte ett helt enkelt val. Dels är det en ruggigt dyr figur, även om den verkar rätt fenomenal. Och dels finns det en risk att jag kommer att spendera ännu mer på den framöver.

Vi fick den här figuren som Powermaster Optimus Prime, och den unika grejen (förutom att det var första gången som en Transformer kom tillbaka i ny form) var att han kombinerades med sitt släp till en ännu större figur. Men i Japan var Ginrai en separat karaktär som inte hade något med Optimus att göra. Senare i tv-serien fick han ytterligare en uppgradering. Den separata karaktären Godbomber förvandlades till vad som med god vilja är ett förlängt släp åt Ginrai, och kan sedan bli extradelar som gör Super Ginrai ännu större – God Ginrai. ... Läs hela texten

Recension: Astro Bot

Det är väldigt svårt att recensera Astro Bot för vad det är. Vad det är, är ett fenomenalt tredimensionellt plattformsspel med massor av roliga banor, massvis av fantasi, grym musik och retronostalgi i ofantliga mängder. Vad det däremot inte är, är uppföljaren till Astro Bot: Rescue Mission. Och det känns som ett svek, från Sonys sida.

Jag höll god min i elakt spel. Jag antog att Sony inte skulle släppa ut PSVR2 och sedan ignorera den totalt. Jag gissade att spelen var på gång, men att de bara var försenade som allt annat. Gran Turismo 7 i VR är fortfarande fenomenalt, och det finns onekligen massvis av bra spel både från start och kontinuerligt sedan dess. Men Sony lägger inte en krona på det, och att Astro Bot, som revolutionerade plattformsgenren i VR, släpptes helt utan VR-stöd, var spiken i kistan. ... Läs hela texten

Sista chansen på några fantastiska Lego-set

De senaste åren har Lego öst på med massvis av sanslöst coola set för alla möjliga intressen. Men inget varar för evigt, och för att ha plats med nya så kommer flera hundra att sluta produceras i slutet av 2024. Om du vill ha dessa är det alltså sista chansen nu. Jag rekommenderar egentligen inte investeringar i Lego eftersom många av de stora seten numera redan köps upp och lagras, så andrahandsvärdet lär inte öka lika drastiskt som en del äldre set. Utan mitt perspektiv är snarare att om du är intresserad, så lär dessa inte bli särskilt mycket billigare om du inte har tur med någon rea innan jul. Här är några av de mest eftertraktade. ... Läs hela texten

Evercade: Gaelco Arcade 1

Ja, jag köpte det här också till slut. Den andra samlingen hade egentligen inget av värde. Låt oss se om det här är bättre.

Alligator Hunt

Ett väldigt märkligt spel. Man börjar som en kille på skateboard som pangar invaderande utomjordingar  på löpande band. Kombinationen av en figur som springer i förgrunden och skjuter på fiender (mestadels rymdalligatorer, därav namnet) med ett styrbart sikte, och där man ändå måste undvika fiendens attacker, påminner om SNK:s NAM 1975 och Natsumes Wild Guns. Det är oväntat påkostat och har ett rätt coolt gitarrsoundtrack, och några av sekvenserna är riktigt storslagna. Märkligt nog hoppar man snart in i ett rymdskepp, så grejen med skateboardkillen blir lite bortglömd. Väl värt att spela igenom, särskilt om man är två. 3/5 ... Läs hela texten

Transformers One är den bästa Transformers-filmen någonsin

Trailern var knappast lovande. Generiskt formade robotar med en massa Dreamworks-doftande skämt fick mig visserligen att tro att man siktade på Rescue Bots-publiken för att hålla kvar dem som konsumenter, men det var inte lovande för en storfilm. Men efter att ha sett den kan jag konstatera att det är den bästa Transformers-flmen någonsin.

Det är dock en ganska låg ribba. Transformers the Movie är en kultfilm men rent objektivt är den skräp och helt obegriplig om man inte är en på läsk och popcorn uppåttjackad sjuåring som har tillbringat de senaste två åren med att sträckse de första två säsongerna av tv-serien. Transformers (2007) var visuellt imponerade men lika djup som en vattenpöl, och sen gick det bara utför med de ytterligare fem filmerna. Bumblebee var väl ett trevligt undantag men på bekostnad av nästan all world building, och kunde i princip ha varit en nyversion av Johnny 5. ... Läs hela texten

Sagan om Ringen: Maktens Ringar, säsong två

Det är nästan exakt två år sedan jag sammanfattade säsong ett, och det känns lite surrealistiskt att jag troligen kommer att sitta om sex år och försöka hämta mig från serien som helhet. Vi har fått åtta avsnitt till från Midgård, och så mycket har hänt samtidigt som det finns väldigt mycket kvar.

Säsong ett slutade med att alvernas tre ringar blev smidda, men det var förstås bara början på den historien. Här låg det absolut största fokuset hela säsongen, men å andra sidan heter serien Rings of Power. Och de främsta karaktärerna var mycket riktigt Celebrimbor och Sauron. Det mesta där var strålande. Nu när Sauron är avslöjad kunde Charlie Vickers verkligen storspela som historiens främste bedragare, och Charles Edwards var minst lika bra. Från åskådarens perspektiv är det förstås uppenbart, men det hela är smart nog skrivet och Sauron ljuger nästan aldrig, vilket gör det nästan överraskande de gångerna han faktiskt gör det. Den här historien bjuder på både briljanta karaktärer och löjligt storslagna scener. Jag är bara lite besviken på Galadriel. Efter sina gigantiska misstag i säsong ett – delvis förklarliga i efterhand – sätter hon igång med nya. Det är dags att hon får en vändning snart. ... Läs hela texten

Transformers Generations Comic Edition Flame & Emirate Xaaron

Jag hade precis hunnit kolla in Straxus när nästa utgåva av Transformers Generations Comic Edition damp ner (eftersom Hasbro Pulse inte tror på det här med kombinerad frakt). De första tre var stora, rejäla figurer, men här blev det istället en Voyager och en Deluxe, och båda är betydligt mer obskyra. Men Straxus var en höjdare, så hur är det med Flame och Emirate Xaaron?

För mig var förstås den sistnämnda det stora dragplåstret. Emirate Xaaron (varför har förresten alla figurer skapade för serietidningen namn med X? Xaaron, Straxus, Jhiaxus… Boltax?) dök upp från ingenstans i den svenska serietidningen när Simon Furman tog över, men i själva verket hade han funnits med länge i den brittiska serien. Eftersom den gavs ut dubbelt så ofta som den amerikanska fick britterna skriva egna historier som utfyllnad, och Xaaron var den diplomatiska ledaren för Autobot-rebellerna som var kvar på Cybertron. Han var en rätt udda figur, helt i guld, och med en väldigt robotisk mun. Men hans stora framträdande i våra serier var när Primus tog över honom som sändebud (och Unicron snart förintade honom). ... Läs hela texten