Lego-ram för vinylalbum

På sistone har jag råkat samla på mig en del vinylskivor. Inte för att jag äger en vinylspelare, men för att de är trevliga samlarobjekt och snygga att visa upp. Det började med att jag ville ha en Queen-skiva att ställa i hyllan, bakom min Figuarts-Freddie. Det råkade sedan bli en laserdisc istället. Men tanken fanns kvar och lite senare snubblade jag över en del favoritalbum på loppisar. Men det där med att visa upp dem har varit ett litet problem.

Tanken var först att köpa en ram för fyra album, i kvadrat. Men det visade sig klurigt. Jag hade utgått från att exempelvis Amazon skulle ha alla tänkbara format, men det fanns inget som riktigt passade och de närmaste var väldigt dyra. Så istället gick tankarna, som vanligt, till Lego. Jag bygger ju andra stativ av Lego, så varför inte en ram? Numera finns ju också riktiga Lego-tavlor, så det finns ett antal olika officiella hängningsanordningar, både för montering upptill och baktill. ... Läs hela texten

Taito Egret II Mini uppdateras för tredje gången

Den trevliga miniarkadmaskinen Taito Egret II Mini fortsätter att få uppdateringar i en väldigt regelbunden takt. Arcade Memories Vol.1 släpptes i december 2022 (efter att själva maskinen släppts i mars samma år), med ett gäng nya spel:

Great Swordsman (1984)
Ougon no Shiro/Gladiator (1986)
Slap Fight (1986)
PuLiRuLa (1991)
Daisenpuu/Twin Hawk (1989)
Riding Fight (1992)
Grid Seeker (1992)
Light Bringer/Dungeon Magic (1994)
Gekirindan (1995)
Cleopatra Fortune (1996)

December 2023 släpptes dessa i Arcade Memories Vol. 2: ... Läs hela texten

Lego släpper Mario Kart-set

Lego har precis utannonserat en serie set baserade på Mario Kart som kommer att släppas i januari nästa år. Lite oväntat är det – fortfarande – inga minifigurer, utan designen är baserad på det befintliga Lego Mario.

Den här bilden visar en stor del av seten tillsammans, förutom Donkey Kong och garaget. Det kommer dock att kosta en del att sätta ihop ett komplett race, se nedan. Priserna i kronor lär bli betydligt högre. Just nu finns ett motsvarande Mario-set för €29.99 som kostar 420 kronor här, så det är nog vad vi kan vänta oss. Det är också lite udda att de flesta av figurerna är babyversioner, men det är väl för att hålla samma skala som de elektroniska figurerna. ... Läs hela texten

Evercade: Sunsoft Collection 2

Jag kan konstatera att Sunsoft hade två storhetstider: dels de första åren av nittiotalet när de pushade NES:en till max, och sedan runt 1995-1996 när de släppte några riktigt bra fightingspel. Digital Foundry släppte nyss en fantastisk video om Sunsoft där de förklarar varför det här glappet uppstod (främst för att Sunsoft själva släppte Japan-exklusiva 16-bitarsspel och licensierade andra västerländska utvecklare för att täcka upp). Den här samlingen har spel hämtade från hela den eran men fokus ligger på spelen i mitten som tyvärr inte var jättebra. ... Läs hela texten

Evercade: Gaelco Arcade 2

Hoppsan! Planen var att beställa Gaelco Arcade 1, men jag måste ha tänkt helt fel och fick tag på det här istället. Gaelco var en spansk arkadutvecklare vars spel jag aldrig någonsin kommit i kontakt med, så det finns i alla fall en del spännande att utforska. Men finns det någon anledning till att jag aldrig hade hört talas om dem?

Big Karnak

Det här är tydligen det mest kända spelet i listan, och … oj. Det är inte lovande. Det här är nämligen uselt. Det är något av ett sidscrollande actionspel i stil med Ghosts’n Goblins eller Astyanax, men med egyptiskt tema. Kontrollen är extremt styltig, grafiken är simpel och det hela känns omständligt. Halvvägs in på andra banan fastnade jag också i något märkligt pussel, vilket känns som att det går rakt emot hela poängen med arkadspel. 1/5 ... Läs hela texten

Clas Ohlson-hack för VR-förvaring

Jag råkade bli med Quest 3 under sommaren, och därmed aktualiserades ett problem. Det är en sak att ha ett eller två VR-headset drällande runt TV:n, men en helt annan sak att ha tre. Nu kanske jag inte kommer att behålla min första Quest för evigt, men hur som helst vore det bra med någon sorts organiserad förvaring och inte bara att jag staplar dem på vad som råkar stå framme. Jag letade runt efter modulhyllor men de flesta är 35 centimeter breda vilket inte skulle rymmas. Lösningen blev något oväntad: Clas Ohlson säljer stapelbara insatslådor för kylskåp: Stapelbar kylskåpsförvaring med låda ... Läs hela texten

Shoot’em up-sommar: Dodonpachi Daioujou

Det är inte längre vansinnigt svårt att få tag på de flesta nyare Cave-spelen, men ett av de bästa var lite knivigare. Det är nästan komiskt. För tjugotvå år sedan var man tvungen att importera ett dyrt Playstation 2-spel för att spela Dodonpachi Daioujou, och nu måste man importera ett dyrt Playstation 4-spel. Vissa saker förändras aldrig. Första gången jag spelade Daioujou visste jag inget om genren. Det var på en Virtua Fighter-sammankomst (gången efter att jag hade spelat Radiant Silvergun) och det satte ett avtryck. Både den utgåvan och Xbox 360-versionen är dyra så här i efterhand. Så när det här äntligen släpptes på nytt beställde jag det på skiva, ett av få spel jag har köpt fysiskt på senare år. ... Läs hela texten

Shoot’em up-sommar: G-Darius

Darius-serien bjuder på väldigt blandade känslor. Det första spelet var ett sånt där typiskt skitsvårt horisontellt shoot’em up. Del tre, Darius Gaiden, är en höjdare, och jag spelade det en massa på Taito Egret II Mini. G-Darius är det fjärde, och det första med polygongrafik. Det bjuder på en ganska kul idé med att i princip alla fiendeskepp går att fånga in, så att man sedan kan använda deras eldkraft och i vissa fall använda dem som sköldar mot övriga fiender.

Som i övriga Darius-spel finns det flera vägar genom spelet, så att du inte behöver se samma fem-sex banor varje gång. I teorin är det bra, men i praktiken leder det till att många bossar känns väldigt likartade. Samma attackmönster återkommer gång på gång, och spelet känns osedvanligt elakt. Lasrar? Minor? Målsökande lasrar? Prova minor som skjuter målsökande lasrar. ... Läs hela texten

Shoot’em up-sommar: Batsugun

Batsugun var det sista spelet från de gamla shoot’em up-experterna på Toaplan, innan företaget gick i konkurs och utvecklarna splittrades till nya utvecklare som tog genren vidare, som Cave, Takumi och Eighting. Och det visade verkligen hur före sin tid Toaplan faktiskt var. Det här spelet kom 1993, men känns nästan precis som Cave-spel som släpptes tio år senare. Det brukar räknas som det första bullet hell-shoot’em up:et, och bjuder på en liknande spelkänsla som exempelvis Dodonpachi. Trots att det är rätt ohyggligt svårt är det också ganska lättillgängligt, och förutom förnedringen i att ständigt mata in nya virtuella femkronor är det inget som stoppar dig från att se hela spelet. ... Läs hela texten

Shoot’em up-sommar: Strikers 1945 II

Det är dags för lite klassiska shoot’em up igen, och jag fortsätter att panga mig genom genren. Strikers 1945-serien fick tre spel plus en remake och del två har ganska gott omdöme, och ett hedersomnämnande på Shmups Forum. Så jag gav Psikyo en ny chans … men upptäckte rätt snart att jag inte gillar det här heller. Det är ett väldigt traditionellt vertikalt shoot’em up, där ditt flygplan (ett av sex olika valbara) tar upp en ganska stor yta. Men till skillnad från Caves spel så är hela planet en träffyta och det blir väldigt snabbt extremt svårt att undvika att bli träffad. Och det gör hela skillnaden. Om något ser extremt svårt ut men jag klarar mig förbi det, så känner jag mig som ett proffs. Om jag hela tiden missar för att ett skott snuddar vingen, så känner jag mig usel. ... Läs hela texten