De senaste åren har Lego öst på med massvis av sanslöst coola set för alla möjliga intressen. Men inget varar för evigt, och för att ha plats med nya så kommer flera hundra att sluta produceras i slutet av 2024. Om du vill ha dessa är det alltså sista chansen nu. Jag rekommenderar egentligen inte investeringar i Lego eftersom många av de stora seten numera redan köps upp och lagras, så andrahandsvärdet lär inte öka lika drastiskt som en del äldre set. Utan mitt perspektiv är snarare att om du är intresserad, så lär dessa inte bli särskilt mycket billigare om du inte har tur med någon rea innan jul. Här är några av de mest eftertraktade.
Evercade: Gaelco Arcade 1
Ja, jag köpte det här också till slut. Den andra samlingen hade egentligen inget av värde. Låt oss se om det här är bättre.
Alligator Hunt
Ett väldigt märkligt spel. Man börjar som en kille på skateboard som pangar invaderande utomjordingar på löpande band. Kombinationen av en figur som springer i förgrunden och skjuter på fiender (mestadels rymdalligatorer, därav namnet) med ett styrbart sikte, och där man ändå måste undvika fiendens attacker, påminner om SNK:s NAM 1975 och Natsumes Wild Guns. Det är oväntat påkostat och har ett rätt coolt gitarrsoundtrack, och några av sekvenserna är riktigt storslagna. Märkligt nog hoppar man snart in i ett rymdskepp, så grejen med skateboardkillen blir lite bortglömd. Väl värt att spela igenom, särskilt om man är två. 3/5
Transformers One är den bästa Transformers-filmen någonsin
Trailern var knappast lovande. Generiskt formade robotar med en massa Dreamworks-doftande skämt fick mig visserligen att tro att man siktade på Rescue Bots-publiken för att hålla kvar dem som konsumenter, men det var inte lovande för en storfilm. Men efter att ha sett den kan jag konstatera att det är den bästa Transformers-flmen någonsin.
Det är dock en ganska låg ribba. Transformers the Movie är en kultfilm men rent objektivt är den skräp och helt obegriplig om man inte är en på läsk och popcorn uppåttjackad sjuåring som har tillbringat de senaste två åren med att sträckse de första två säsongerna av tv-serien. Transformers (2007) var visuellt imponerade men lika djup som en vattenpöl, och sen gick det bara utför med de ytterligare fem filmerna. Bumblebee var väl ett trevligt undantag men på bekostnad av nästan all world building, och kunde i princip ha varit en nyversion av Johnny 5.
Sagan om Ringen: Maktens Ringar, säsong två
Det är nästan exakt två år sedan jag sammanfattade säsong ett, och det känns lite surrealistiskt att jag troligen kommer att sitta om sex år och försöka hämta mig från serien som helhet. Vi har fått åtta avsnitt till från Midgård, och så mycket har hänt samtidigt som det finns väldigt mycket kvar.
Säsong ett slutade med att alvernas tre ringar blev smidda, men det var förstås bara början på den historien. Här låg det absolut största fokuset hela säsongen, men å andra sidan heter serien Rings of Power. Och de främsta karaktärerna var mycket riktigt Celebrimbor och Sauron. Det mesta där var strålande. Nu när Sauron är avslöjad kunde Charlie Vickers verkligen storspela som historiens främste bedragare, och Charles Edwards var minst lika bra. Från åskådarens perspektiv är det förstås uppenbart, men det hela är smart nog skrivet och Sauron ljuger nästan aldrig, vilket gör det nästan överraskande de gångerna han faktiskt gör det. Den här historien bjuder på både briljanta karaktärer och löjligt storslagna scener. Jag är bara lite besviken på Galadriel. Efter sina gigantiska misstag i säsong ett – delvis förklarliga i efterhand – sätter hon igång med nya. Det är dags att hon får en vändning snart.
Transformers Generations Comic Edition Flame & Emirate Xaaron
Jag hade precis hunnit kolla in Straxus när nästa utgåva av Transformers Generations Comic Edition damp ner (eftersom Hasbro Pulse inte tror på det här med kombinerad frakt). De första tre var stora, rejäla figurer, men här blev det istället en Voyager och en Deluxe, och båda är betydligt mer obskyra. Men Straxus var en höjdare, så hur är det med Flame och Emirate Xaaron?
För mig var förstås den sistnämnda det stora dragplåstret. Emirate Xaaron (varför har förresten alla figurer skapade för serietidningen namn med X? Xaaron, Straxus, Jhiaxus… Boltax?) dök upp från ingenstans i den svenska serietidningen när Simon Furman tog över, men i själva verket hade han funnits med länge i den brittiska serien. Eftersom den gavs ut dubbelt så ofta som den amerikanska fick britterna skriva egna historier som utfyllnad, och Xaaron var den diplomatiska ledaren för Autobot-rebellerna som var kvar på Cybertron. Han var en rätt udda figur, helt i guld, och med en väldigt robotisk mun. Men hans stora framträdande i våra serier var när Primus tog över honom som sändebud (och Unicron snart förintade honom).
Transformers Studio Series 1986: Bumblebee
Med tanke på att det har släppts cirka en miljard olika varianter av Bumblebee de senaste sjutton åren är det lite ironiskt att det har varit väldigt svårt att få tag på en traditionell gammaldags Bumblebee. Den förra utgåvan i Earthrise var en exklusiv version som jag aldrig hittade, och jag fick nöja mig med Goldbug-versionen (som den i och för sig passade bättre som). Men nu är den äntligen här, förstås baserad på att Bumblebee dök upp i filmen från 1986.
Det första intrycket är att han är pytteliten. Till och med kompakta figurer som Beachcomber är större än honom, och han är nästan precis lika hög som exempelvis Scout-versionen av Powerglide. Men numera är det uppenbart att vi inte betalar per gram plast, utan hur detaljerad figuren är. Och Bumblebee är minst sagt detaljerad.
Transformers Generations Comic Edition Decepticon Straxus
Jag har nog nämnt nummer 1 1988 av Transformers-tidningen ett antal gånger, då det var mitt första nummer och satte standarden för Transformers-berättande för mig. Därför var Blaster den stora hjälten och Straxus den första storskurken. Men som serietidningsfan är man ganska styvmoderligt behandlad av Hasbro genom åren. Det finns hundratals, kanske tusentals figurer som är specifikt baserade på hur en karaktär såg ut i tv-serien. Det finns tillbehör som är gjorda specifikt för att kunna återskapa en enda scen, till exempel att Masterpiece Inferno har en ställning för att hjälpa honom att bära Red Alert i sina armar, eller att den senaste versionen av Gears har en lucka för att stoppa in ett dataminne. Men det är sällan som karaktärerna som skapades för serietidningen får något nytt.
Lego Dungeons & Dragons
I somras släppte Lego den magnifika Dungeons & Dragons: Red Dragon’s Tale, och nu i september kom äntligen en kompletterande uppsättning samlarfigurer med Dungeons & Dragons-tema, som kompletterar ett aningen blekt utbud. Så äntligen kan jag kolla vad hela härligheten erbjuder.
Red Dragon’s Tale är ett rätt unikt set, eftersom det inte bara är ett byggset. Lego släppte även ett officiellt Dungeons & Dragons-äventyr, som utspelar sig i setet, där man kan spela de olika figurerna och även möta monster och hitta skatter runtom i det. Det fanns i fysisk form ett tag men går annars att ladda ner. Så det fungerar också som en ganska detaljerad spelkarta, om än en väldigt komprimerad sådan. Därmed är det också förmodligen det enda Lego-setet som behöver en spoilervarning.
Vem behöver Playstation 5 Pro?
Sony utannonserade just Playstation 5 Pro i en kort video med Mark Cerny. Där skryter man om högre prestanda, men huvudargumentet är att man inte ska behöva välja mellan högre detaljrikedom och högre bilduppdatering. Så spel som The Last of Us 2 och Spider-Man 2 ska kunna köra med raytracing och sånt godis, fast i 60 fps. Spel som tidigare fick offra uppdateringen och halka ner till 30 fps, kommer att kunna köras i det dubbla. Det är ungefär vad man får ut av inte fullt dubblerad prestanda.
Transformers x Turtles Party Wallop
Med tanke på att det är fyrtioårsjubileum för Transformers är det inte konstigt att det har släppts väldigt många spektakulära figurer i år, och många fler är på gång. Nu senast utannonserades en Optimus Prime i miniatyrformat som förvandlas till en manju netsuke, som är typ en traditionell japansk motsvarighet till manschettknappar, och som kostar 4500 dollar. Riktigt så roligt ska vi inte ha.
Betydligt mer human (fast han är hälften robot och hälften sköldpadda) är Party Wallop, ett samarbete mellan Transformers och Teenage Mutant Ninja Turtles. Vid det här laget kan vi utgå från att alla franchiser som existerade på 80-talet förr eller senare kommer att ha crossovers. Den här är dock riktigt ambitiös. Han har generellt samma satta proportioner som de klassiska turtlarna, och det var inte heller ovanligt med samurajliknande rustningar i sammanhanget, så designen passar faktiskt bra. Fast vill du inte ha en generisk turtle så går det också att byta panna så man får en bandana i rätt färg, och vända på en liten grej på bältet så rätt bokstav syns.