Jim Sterling slog som vanligt spiken i huvudet med sin senaste video om hur utgivarna i den allt mer patetiska trippel-A-cirkusen blivit hysteriskt giriga på sistone. Från att ha varit ett fenomen i koreanska gratistitlar eller i cyniska lurendrejerispel på Android så finns det lootboxar i praktiskt taget varenda jättetitel som släpps i år. Från något enstaka spel då och då till att infiltera många av årets stortitlar:

Halo Wars 2 (Microsoft)
Mass Effect: Andromeda (EA)
Playerunknown’s Battlegrounds
Injustice 2 (Warner Bros)
Madden NFL 18 (EA)
Destiny 2 (Activision Blizzard)
FIFA 18 (EA)
Forza Motorsport 7 (Microsoft)
WWE 2K18 (2K Games)
NBA 2K18 (2K Games)
Middle-earth: Shadow of War (Warner Bros)
Call of Duty: WWII (Activision Blizzard)
Need for Speed Payback (EA)
Star Wars Battlefront 2 (EA)

Börjar ni se ett mönster? Låt oss titta på motsatsen, storspel utan plundringslådor:

The Legend of Zelda: Breath of the Wild (Nintendo)
Super Mario Odyssey (Nintendo)
Persona 5 (Atlus)
Mario Kart 8 Deluxe (Nintendo)
Wolfenstein II (Bethesda)
Resident Evil 7 (Capcom)
Assassin’s Creed Origins (Ubisoft)
Mario+Rabbids Kingdom Battle (Ubisoft/Nintendo)
Horizon: Zero Dawn (Sony)
Tekken 7 (Namco Bandai)

Liksom, det är inte direkt små fattiga studior som tar till det här lurendrejeriet för att knåda ut så mycket pengar ur sina kunder som möjligt. Nej, det är hela den amerikanska eliten, samma vanliga misstänkta som alltid. Activision Blizzard (för Blizzard var knappast oskyldiga i att popularisera detta med Overwatch), EA, Warner Bros, 2K Games och Microsoft. På andra sidan har vi Bethesda som vägrar att sälja ut sig och fortsätter (än så länge) att göra påkostade ensamspelarspel, och så Ubisoft som tenderar att blanda uttjatade serier med ren briljans. Och så alla de japanska utgivarna.

Nu kan man ju vara elak och säga att japanska utvecklare generellt ligger efter trenderna, men jag tror inte riktigt det. Jag tror snarare att det ligger något i att de faktiskt, någonstans, fortfarande försöker göra spel. De har inte varit på kurs med nån lootbox-konsult som har berättat för dem exakt hur mycket pengar de kan roffa åt sig av varje konsument och hur man fångar de riktigt stora valarna (i Japan fångar man istället riktiga valar …).

Det är därför jag har väldigt svårt för Microsoft när Phil Spencer står med sitt mobbarflin på E3, och därför jag är fullständigt ointresserad av de övriga AAA-jättarna gör, för jag tror inte för ett ögonblick att de är intresserade av att utveckla spelmediet. Visst, alla spelutvecklare vill tjäna pengar, men det är skillnad på att tjäna pengar genom att göra ett så bra spel att massor vill köpa det, och att optimera metoder för att utnyttja beroendemekaniker. Lyckligtvis börjar det röra på sig lite. Storspelen utan plundringslådor har fått toppbetyg och har dessutom generellt sålt riktigt bra. Samtidigt har plundringslådorna bidragit till allmänt medelmåttiga betyg. Visst, det påverkar inte försäljningen nämnvärt. Det som främst säljer de här spelen är etablerade namn och annonskampanjer.

Men folk är inte heller riktigt så dumma som man kan tro. Den här trenden har bara börjat, men frågan är hur länge den kommer att vara. Någonstans bör spelare börja reagera: på att de har spenderat fem gånger mer på att låsa upp grejer än vad själva spelet kostade, eller att de hela tiden förlorar mot folk som har bättre grejer. Till slut inser de att spelen är sämre. Och ett dåligt spel behöver inte sälja dåligt, men dess uppföljare ligger ganska rökt till.

Än så länge finns det alternativ och lite hopp. Helst skulle jag vilja att hela skiten bara försvann, men det är inte realistiskt. Nej, jag tror att det kommer att hänga kvar minst några år till, tills spelarna börjar vara riktigt less och utgivarna hittar något nytt sätt att lura till sig pengar. Men som sagt drabbar det egentligen ingen jag bryr mig om just nu. Om Nintendo eller Sony skulle börja med det här, då skulle jag däremot bli riktigt besviken.