Jonas Mäki ringde mig tidigt imorse och var lyrisk. Efter att ha lyssnat på honom häva ur sig alla specifikationerna kollade jag upp det första bildmaterialet om PSP2, eller Next Generation Portable som den i nuläget kallas. Nu är jag också lyrisk, rätt så lyrisk i alla fall.
Tekniskt sett handlar det om ett mästerverk. Om den kan leverera grafik i Playstation 3-klass på en så sjukt högupplöst skärm (960*544) kommer min tv nästan att bli överflödig framöver. Att den har dubbla analogspakar känns som ett rejält steg framåt över 3DS och med tryckkänsliga skärmar och rutan på baksidan kan den både göra Iphone-liknande titlar och en del nya idéer. Av de nya spelen som visades verkade Little Deviants rätt kul, där man ska rulla en kula genom att ”trycka in” spelvärlden från undersidan. Där är en idé som är omöjlig utan den här konstruktionen, mer sånt behövs.
Jag gillar också designen. Den ser instinktivt bekväm ut, lagom tjock till skillnad från en Iphone som blir krampartat svår att hålla i längre perioder. Att den saknar UMD var förstås givet men att nerladdade PSP-spel fungerar var inte lika självklart. Nu känns det helt plötsligt intressant att dubbelköpa en del äldre titlar som jag kommer att vilja fortsätta spela utan min PSP, något som PSP Go knappast inspirerade till.
Några frågetecken återstår dock. Kommer spelutbudet att vara precis som på PSP, alltså aningen nerskalade versioner av konsolspel? Har inte Sony lärt sig av det misstaget? Förhoppningsvis innebär 3G-stödet (som för övrigt inte verkar vara standard på alla modeller av den) att det även kommer Iphone-liknande 20-kronorsspel tillsammans med fullfjädrade retailtitlar.
Jag undrar också över batteritiden. Tung teknik går att klämma in hur litet som helst numera, men batteritiden kan ofta vara lidande. Jag vill ha fem timmar, minst, för att det ska vara riktigt intressant att använda den på längre resor. Kommer det att fungera med fullt ljus, GPS igång, 3G, Wifi och den där prestandan? Jag är skeptisk.
Slutligen undrar jag över priset. Risken finns att alla smartphone-liknande funktioner gör att Sony tänker sig ett smartphone-liknande pris, ungefär som med Ipod Touch. Det hoppas jag verkligen inte. Optimalt skulle den kosta 300 dollar, något mindre tror jag är orealistiskt. För den här tekniken är det ett mycket bra pris. Men börjar den sväva iväg bortåt 500 dollar är det nog tack och godnatt direkt, marknadsmässigt. Det enda Sony har lovat är att den ska vara ”affordable” och att det inte ska upprepas någon ”$599-fadäs” som när Playstation 3 lanserades.
Även om Little Big Planet och Uncharted rent formellt tillhör mina favoritspel är jag inte sådär överexalterad just nu, just eftersom det är spel jag redan kan spela och jag kommer hela tiden att fråga mig varför jag inte spelar Playstation 3-versionerna då, om jag är hemma. Istället hoppas jag på några fräscha nya titlar (som sagt, Little Deviants kan vara kul) och några efterlängtade återkomster som skulle passa i bärbart format (ett nytt 2.5D-Castlevania eller Suikoden kanske?). Det kanske går att göra någon rolig form av musikspel med touchplattan där bak? Dragspel Hero?
Men även om jag tycker det är aningen överflödigt finns det förstås uppenbara fördelar med ett bärbart format som är jämförbart med det stationära. Utvecklare kan i så fall ganska lätt anpassa sina konsolspel till bärbart format. I gengäld slipper de göra en specifik PSP-version, vilket i många fall också har varit byggt på ungefär samma material som eventuella Wii- och PS2-versioner. Playstation 2 är ju mer eller mindre död, tillsammans med PSP, och för Sony skulle det nog inte göra ont om en eventuell Wii/3DS-version av ett spel stryks för att fokusera på de högupplösta PC/PS3/360/NGP-versionerna.
Och en sak är säker. Nu behöver Capcom bara utannonsera en konvertering av Super Street Fighter IV Arcade Edition så försvinner ett av 3DS:ens stora köpargument för mig, åtminstone vid premiären. Och tänk bara. Med all den här touch-ytan för virtuella knappar och den här prestandan skulle ett Diablo III till NGP vara möjligt, och rent teoretiskt också ett World of Warcraft. DÅ skulle världen gå under.
Själv har jag just införskaffat en 3DS och det ytterst hemska spelet Rayman… Hade hoppats på lite av den mysfaktor som gick att hitta i det första Rayman-spelet till PsOne, men ICKE. Ska så småningom byta ut det mot något annat (förmodligen utforska Rabbids som jag fått smått skumma men härliga vibbar av). Annars dröjer det ganska länge tills det att det kommer ett spel jag känner ett starkt ha-begär för. Skulle vara Super Mario och Paper Mario, samt självklart remaken av Ocarina of Time vilket jag vet du inte har mycket till övers för :P
Är personligen extremt sugen på att köpa denna, men priset kommer vara en helt avgörande faktor i mitt fall. Med alla olika typer av MP3-spelare, multimediatelefoner och gud vet vad, så känner jag att det är överflödigt att ge NGP stöd för allt man kan tänka sig. Kan inte tillverkarna nöja sig med en dedikerad spelmaskin och låta de prylarna man redan har ta hand om sitt, så kan de i varje fall säga att de försökt hålla nere priset (även fast den extrema hårdvaran nog står för det mesta i det här fallet…)..?