Det hade kunnat vara en klassisk saga. Den stora, berömda primadonnan (Drive Club) skaffas undan av den lömska fantomen (en gammal hederlig försening) och helt plötsligt får den lovande körsångerskan (Contrast) stå i rampljuset. Det förutsätter dock att körsångerskan faktiskt kan sjunga, eller, om vi slutar med den här långsökta parallellen, att spelet faktiskt är bra.
Contrast var ännu ett i mängden av multiplattforms-indiespel som var tänkt att släppas till Playstation 3, Playstation 4, Xbox 360 och PC, men i och med den här vändningen blev det ett av de allra mest uppmärksammade spelen. Miljoner Playstation Plus-användare fick det gratis och tillsammans med Resogun skulle det representera den nya riktningen, där indie-spel är lika viktiga och spännande som fullpristitlar. Problemet är att Contrast fortfarande är ett rätt billigt, simpelt spel som är en medelmåttig Playstation 3-version av ett Unreal Engine-spel, som sedan sparkats upp i aningen högre upplösning. På inget sätt och vis känns det här som ett modernt, polerat spel.
I huvudrollen finns Dawn, en översminkad akrobat som bara den lilla flickan Didi kan se. Som en sorts Hobbe i stilettklackar följer hon flickan runt i en surrealistisk värld och hjälper henne att återförena sina föräldrar. Det är i sig en ganska trevlig historia, som dock framförs på ett bedrövligt sätt. Dawn pratar inte (eftersom hon inte finns), men Didi pladdrar på oavbrutet, och låter hemsk. Från den ena repliken till den andra skiftar rösten och passar knappt in på vad som sägs. De övriga karaktärerna, som allihop bara syns i Dawns värld som skuggor på väggarna, låter bättre men dialogen är nästan parodiskt klichéfylld.
Det unika med Contrast är att Dawn kan förvandlas till en skugga på väggen och interagera med andra skuggor. Genom att placera ljuskällor och flytta runt föremål skapas därmed plattformar som man kan ta sig runt på. Ibland klättrar man runt på skuggorna av personer mitt i en dialog. Hade det inte varit för att precis samma idé användes i Lost in Shadow och ett PSN-spel jag har glömt för tillfället, för att inte tala om det senaste Zelda-spelet, hade det varit betydligt fräschare.
Men det största problemet är att det knappt fungerar. Så fort det är minsta oklarhet i om Dawn ryms på plattformen eller inte så knuffas hon ut i den verkliga världen, och ofta utför ett stup. Pusslen är ofta barnsligt enkla, och är de inte det är det snarare frustrerande att behöva göra om dem bara för att kontrollen inte fungerar som den ska. Den slutliga spiken i kistan är att Dawn upprepade gånger fastnar i väggar, särskilt om man använder dash-förmågan i ett hörn. Ibland går det att ta sig loss, ibland får man ladda senaste sparfil. Det är oförlåtligt.
Nej, jag hoppar inte mot väggen. Jag har fastnat.
När det väl fungerar är Contrast i bästa fall ett dussin-plattformsspel med långa laddningstider, mellansekvenser var tionde steg, övertydliga kamerapanoreringar som visar vart man ska gå, och simpla pussel som består av att lyfta lådor eller dra i spakar. Detta med bedrövliga texturer som inte ens Playstation 3-versionen hade velat kännas vid, dålig bildkvalitet, sladdrig spelkontroll och intetsägande ljud. Dessutom är det extremt kort. Det är visserligen gratis för de allra flesta Playstation 4-ägarna, men det är inte heller värt din tid.
