Den andliga uppföljaren till Suikoden är fortfarande en bra bit bort, men på samma sätt som att Bloodstained fick ett sidospel att hålla sig upptagen med har Eiyuden Chronicle sitt egna extraäventyr. Eiyuden kommer alltså att mer eller mindre bli ett klassiskt Suikoden-spel med allt vad det innebär av dragbaserade strider och pixelgrafik. Men en viktig del av de gamla spelen var att det gick att kopiera över sina sparfiler från ettan till tvåan till trean, och på så sätt låsa upp lite roliga hemligheter som knyter ihop spelen. Men Eiyuden är ju det första i serien, så vad göra? Rising är inte bara ett smakprov på Eiyuden-världen, det är sannolikt också ett sätt att göra en sån koppling.

Hur som helst, Rising börjar med att CJ, en flicka med ordentligt med skinn på näsan, anländer till en liten by mitt i ingenstans, lockad av rykten om gömda ruiner och stora skatter. Hon är skattjägare, men hade hon haft rött hår hade hon lika gärna kunnat kalla sig sakletare, för hon har ganska ordentliga Astrid Lindgren-hjältinnevibbar. Men för att få leta skatter behöver hon göra en massa ärenden åt byn, för att i sin tur få en skattjägarlicens av den likaledes unga ställföreträdande borgmästaren, Isha. Snart stöter hon också på den råbarkade kängurukrigaren Garoo, och snart blir de tre ett team.

Rising är ett sidscrollande actionrollspel som påminner en del om Indivisible som släpptes för några år sedan. Man styr bara en karaktär åt gången men kan byta till de andra och göra en attack på en gång med en knapptryckning. Till en början, när CJ är ensam och bara har simpla standardattacker, känns det väldigt trögt, och jag tror att spelet hade mått bra av en lite smidigare start. Men allt eftersom du hjälper till i byn och bygger upp diverse verksamheter så får du möjlighet att uppgradera vapen och rustning, vilket inte bara gör dig starkare utan också ger dig fler rörelser. Jag gillar det här Metroidvania-light-upplägget där man också får lista ut hur man uppgraderar rätt grejer för att kunna ta sig till nya hemligheter.

Fast det märks att det här är ett sidospel. Det är utvecklat av Natsume Atari, som jag först trodde var samma gäng som numera gör dundersköna pixelremakes som Wild Guns och Pocky & Rocky Reshrined. Men det är Natsume, som är ett helt annat företag. Ytterst förvirrande. Även om det har en liknande grafisk design som Eiyuden så är alla karaktärer animerade med segment, alltså typ spratteldockor snarare än handritade sprites. Det hela ger intrycket av ett bärbart spel, och hade jag inte velat kopiera över sparfilen till Eiyuden senare hade jag nog helst spelat det på Switch. Det är nog inte riktigt meningen att sträckspela det, och det blir snabbt enformigt att springa genom samma handfull av grottor och en liten skog för sjuttonde gången för att hitta nästa väg att låsa upp med sin nya förmåga. Jag uppskattar dock att det går att få upp ett aktuellt uppdrag på kartan för att åtminstone inte behöva leta runt planlöst varje gång.

Det finns också en del missar i designen. Vissa kombinationer av fiender kan i princip bolla dig fram och tillbaka tills du är död, särskilt om flera vargar är inblandade. Vid ett tillfälle förlorade jag CJ och kunde inte längre dubbelhoppa upp den vägen jag kom, men lyckligtvis kunde jag ta mig till en annan sparplats och snabbresa ut. Även om det skapar en viss hemtrevnad så blir det också en oändlig massa rännande fram och tillbaka i byn, och många av spelets 14 timmar går nog bara åt till att springa.

Fast det har definitivt charm och har ett rätt välutbyggt rollspelssystem med massor av uppgraderingar att leta efter, och trots att det är ganska kort finns många av de inslag som jag förväntar mig i Eiyuden. Förutom de tre huvudpersonerna presenteras även en handfull andra som lär ingå i Eiyudens 108 hjältar, och de är rätt trevliga allihop. Även om det inte är några särskilt gripande ögonblick så är det småtrevligt i största allmänhet, och känns som en aningen utvecklad (och förvisso även utdragen) version av någon av städerna man brukar besöka i Suikoden. Det ska bli väldigt intressant att se vilken roll CJ, Garoo och Isha spelar när de inte längre är huvudpersoner, men det här spelet avslutar inte deras historia helt och hållet.

Eiyuden Chronicle: Rising är ett bra spel men knappast spektakulärt på något sätt. Jag ville förstås spela igenom det av ren princip, men är du inte intresserad av det kommande spelet är det absolut inte nödvändigt att spela det här. När musiken är så där käckt Suikoden-hurtig och jag får bra flyt i attackerna, eller när jag hittar gömda skatter genom att optimera CJ:s och Ishas hopp- och flygförmågor, så känns det dock väldigt trevligt.