Efter en lång paus nådde jag äntligen slutet på Suikoden Tierkreis och kan sammanfatta mina intryck av vad som fortfarande, två år efter premiären, är det senaste spelet i Konamis rollspelsserie. Att det överhuvudtaget blev ett sånt uppehåll säger ju en del om spelet. Någon klassiker i stil med Suikoden II, Suikoden III eller Suikoden V är det definitivt inte, men samtidigt har det sina poänger.
Strukturen i Suikoden Tierkreis är samma som i tidigare spel. Man får döpa en huvudperson som hänger med ett kompisgäng ut på äventyr men som sedan blir involverad i en dramatisk berättelse där 108 hjältar ska samlas för att bekämpa ondskan. Inga krångligheter där. Däremot valde Konami av någon anledning att frångå tolv år av tradition och istället placera Tierkreis i en helt ny värld med nya regler. I samma veva har spelsystemet förenklats, liksom i del fyra är det bara fyra spelbara figurer (vilket visserligen beror på DS:ens bristande prestanda) och minispelen lyser med sin frånvaro. Det saknas helt enkelt finess och den enkla elegans som det femte spelet erbjöd.
På många sätt är Tierkreis frustrerande. Det har höga produktionsvärden med ett stort gäng röstskådisar, mycket välgjorda tecknade mellansekvenser, tjusiga handritade bakgrunder och ett väldigt trevligt designat gäng hjältar med många nya favoriter. Men i gengäld är många av skådisarna usla (och uppmanade att prata i tre gånger normal hastighet) och det mesta av detaljrikedomen försvinner i de grötiga PSone-doftande modellerna. Eftersom DS har likartad prestanda som den konsolen hade det varit perfekt med ett nytt helt pixlat spel men då blev det alltså inte.
Att rösterna oftast ger mig huvudvärk kompenseras delvis av seriens traditionellt helmysiga musik, med massvis av keltiskt doftande fantasymotiv. Och som vanligt är det inte alls svårt att hitta intressanta karaktärer som allhop har en egen berättelse, det är snarare svårt att ge alla den uppmärksamhet de förtjänar på de tre lediga platserna i striderna. Det är också intressant, för oss riktigt inbitna Suikoden-fans, hur det alltid är samma typer av karaktärer man återkommer till. Jag gillade till exempel Fredegund, en kvinnlig riddare med drag av Valeria och Isabel, och den vandrande krigaren Chein fastnade jag för direkt precis som Nikea eller Oulan.
Fast trots en spännande handling och trevliga hjältar har spelet en massa brister som borde ha polerats bort. Till att börja med är det ett himla springande för att ta sig någonstans. Varje gång man har varit ute på ett uppdrag och återvänder till slottet får man kuta genom tre-fyra rum bara för att komma tillbaka till uppdragsgivaren. Och ännu mer irriterande är det när ett uppdrag leder in till de djupaste delarna av en grotta någonstans, eller man sedan måste pallra sig hela vägen tillbaka genom en labyrint av träsk efter att ha växlat några ord med en deprimerad Luvais. Viki och hennes teleporteringar är djupt saknade.
Eftersom stridssystemet är ganska enkelt och dessutom uppbyggt så att svagare figurer snabbt kommer ikapp tills man har uppnått ”rätt” nivå för området finns det ingen anledning att stå ut med alla slumpmässiga strider heller, och när jag väl har nått lagom nivå försöker jag springa från de flesta. Trots det drog spelet ut på tiden och det tog fyrtio timmar att rota rätt på alla hjältarna den här gången; att jämföra med Suikoden II som klämmer in betydligt mer på halva den tiden. Jag efterlyser också någon sorts tips för hur man ska hitta nya figurer, för i de flesta fallen krävs det en guide för att lista ut vilken figur man godtyckligt ska ta med sig vart vid ett givet tillfälle.
Suikoden Tierkreis är ett rätt medelmåttigt rollspel som lever helt och hållet på sin charm och det faktum att det inte finns något bättre bärbart alternativ (om man räknar bort det nerladdningsbara Suikoden 1 och den kriminellt oöversatta PSP-samlingen med de båda första spelen). Konami fick med det allra viktigaste men strök nästan allt som gjorde serien till något alldeles extra. Därför hoppas jag innerligt att de siktar högre med uppföljaren som utan tvivel är under utveckling. Väl?
