Har man gjort en något så när barnvänlig filmtrilogi de senaste tre decennierna är chansen ganska stor att man även har blivit representerad i legoform, både som leksaker och som spel. Harry Potter, Indiana Jones, Star Wars, Batman, Lord of the Rings och snart The Hobbit har ju allihop tolkats i dansk plast. Därför var det både logiskt och rimligt att Traveller’s Tales fick sätta ihop ett spel baserat på The Lego Movie. Tyvärr har de här spelen tenderat att bli väldigt enahanda. Och man kommer inte ifrån att grundkonceptet i The Lego Movie Videogame är identiskt med praktiskt taget alla tidigare spel.

Tack vare filmens briljans har det här spelet dock mycket gratis. Hela temat med att bygga både enligt ritningar och på fri hand representeras av Emmet (som har små minispel där man ska hitta rätt del för att komma vidare) och de olika mästerbyggarna (som kan plocka förbestämda delar av omgivningen för att skapa nya byggen). Spelet följer filmens handling slaviskt, förenklar en del här och där (många av licenserna är bortplockade med undantag för de serier som Warner själva äger) och broderar förstås ut en massa för att skapa nya banor. Mellan varven får man också springa runt i mer öppna hubbvärldar där det fritt går att välja figur och försöka lösa de enkla pussel som finns utplacerade. Först uppskattade jag rymdgubben Bennys små Pacman-liknande minispel men de används alldeles för ofta. Roligare är det att röja runt med Metalbeard eller Unikittys lössläppta monsterform.

Även om spelet blir lite långrandigt känns det ändå som en förlängd version av filmen, och som att allt hade kunnat passa in. Inte minst tack vare att skådespelarna repriserar sina roller och ger de här figurerna ytterligare liv, med massvis av små roliga kommentarer. Allra bäst är Batmans dialoger med Unikitty, som när hon har haft sönder en hög med genomskinliga pastellbitar och byggt en katapult.

Unikitty: We can use this magical rainbow catapult to get up!
Batman: I’m gonna have to shower after this.

Om filmen var en gigantisk reklamsnutt är spelet nästan ännu farligare. Eftersom det går att detaljgranska varenda del av spelet (som dessutom för första gången är uppbyggt ”på riktigt” istället för att vara simpla bakgrunder med enstaka legobyggen) blir jag sugen på att beställa alla miljontals delar som skulle behövas för att återskapa det på riktigt. I staden där Emmet bor finns det byggnader som delvis är baserade på modulhusen, plus många andra skapelser som skulle passa bra bredvid dem i hyllan. Det finns ännu fler befintliga legofigurer som tittar förbi och går att låsa upp som spelbara, framför allt tonvis av figurer från samlarserierna och givetvis allihop från den nuvarande filmbaserade uppsättningen (tillgängliga i en butik nära dig för 25 kronor styck).

Tyvärr har man fortfarande inte gjort ett dugg åt Lego-spelens grundläggande simpla spelmekanik. Visst, man kan aldrig dö så det gör inte så värst mycket att det ibland är svårt att se vart man ska hoppa, att man ibland faller av en klättervägg, att både medhjälpare och motståndare är fullständigt hjärndöda och att det går utmärkt att fastna i geometrin lite hur som helst. Det är inte särskilt polerat, helt enkelt. Men i gengäld bjuder det på en ganska matig spelupplevelse som håller flera timmar bara för att spela igenom, för att inte tala om hur lång tid det tar att utforska alla banor med alla figurer och hitta alla hemligheter. För den huvudsakliga målgruppen är det ett utmärkt spel, men lite mer luttrade spelare behöver nog ha ett ganska starkt intresse för Lego för att orka hela vägen. Jag spelade vidare mest för att få se delar av filmen igen utan att behöva gå på bio (har du inte sett den än är det här spelet en gigantisk spoiler), och för att se vilka fler figurer som gick att låsa upp, men i grunden är det lite väl simpelt. Underhållande, men simpelt.