Jag funderade en kort stund på att testa Xenoblade Chronicles 2, men jag kan inte komma över den hemska designen på huvudkaraktärerna. Det är överhuvudtaget ett återkommande problem med främst japanska rollspel. Det finns många serier med konsekvent utmärkt design. Final Fantasy är oftast en av dessa, om man bortser från X-2. Tales of-spelen brukar också generellt vara bra, mycket tack vare att Kosuke Fujishima är en fenomenal designer och håller rätt bra ordning. Suikoden-spelen har också generellt bra design med tanke på att varje spel har över 108 karaktärer, till och med DS- och PSP-spelen. Och så är Fire Emblem oftast väldigt pålitligt, med den sortens genomtänkta och hyfsat realistiska figurer som jag gillar (även om jag inte har spelat dem, förutom Awakening).

Men så har vi också ett gäng spel som verkligen, verkligen inte förstår det här med design. Jag brukar ha mig själv som tumregel. Jag är inte någon mästare på något sätt, så därför förväntar jag mig att det åtminstone inte ska vara misstag som jag inte skulle göra. Om jag skulle ha ritat många av de här figurerna skulle jag ha kastat skiten och börjat om, och då är jag faktiskt inte huvuddesigner på ett spel som kostar miljoner att utveckla. En del handlar förstås om tycke och smak, men ibland är det helt enkelt bara … uselt.

Jag fuskar lite och börjar med Sudeki, som inte alls var ett japanskt rollspel utan ett desperat försök av Microsoft att skapa ett japanskt rollspel innan man hade lyckats övertyga någon faktisk japansk studio om att göra ett. Här vet jag knappt vart jag ska börja. Den ohyggligt trista huvudpersonen i Rollspelsrustning 1A. Den ”coola” killen med glasögon (som om någon totalt misstolkade Citan i Xenogears – även det för övrigt ett fenomenalt designat spel). En godtycklig kattjej i baddräkt och en godtycklig magikertjej i bikinirustning. Vi kanske får vara glada att det inte blev fler karaktärer än så, och att Sudeki glömdes bort.

Ett spel som inte glömdes bort utan tvärtom har fått en nykonvertering är Star Ocean: The Last Hope, del fyra i serien. Jag förstår inte riktigt. Del tre hade extremt trista karaktärer och femman hade något mer grafiskt intressanta (om än generiskt sexistiska i största allmänhet) sådana. Men det här … funkar bara inte. Kanske är det för att alla utom den där stora karln har samma ansikte. Kanske för att allt är väldigt grällt – som vanligt i framtiden. Den blonda hjälten har alldeles för många färger på sin plottriga rustning, den lilla läskiga tjejen i rosa är en läskig tjej i rosa, och så är det absolut inte mer okej med en halvnaken kattjej om hon ser ut att vara elva.

Eller så gör man tvärtom och klär alla karaktärerna i en färg var (förutom hon i traditionell miko-färgsättning). Det ska väldigt mycket till för att en enfärgad design ska fungera, allra helst en rejäl kontrast som Clouds blonda hår till en nästan helt blålila kostym. Här är till och med frisyrerna i liknande färger, och det ser bara ut som Power Rangers. Dessutom led det av förra generationens tafatta försök att motivera högre upplösning och skarpare texturer med att kladda in så mycket detaljer per kvadratcentimeter som det bara går. Slutligen: är det där en bar midja på den lilla blonda grabben?

Det här är ett sorgligt kapitel, för övriga spelbara karaktärer i Final Fantasy Tactics A2 är faktiskt helt okej, och spelet har ju bland annat Akihiko Yoshida (Vagrant Story, Final Fantasy XII, Nier Automata, Bravely Default – allihop dunderdesignade spel) i designteamet. Men den som skapade huvudpersonen måste ha fått fullständigt hjärnsläpp. Luso Clemens är med viss rätt ett meme idag, och skulle kunna vara den mest gräsligt överdesignade japanska rollspelsfiguren någonsin.

Jo, jag nämnde ju Xenoblade Chronicles 2 i inledningen och det måste också få en förklaring. Jag tror visserligen att det främst var det vedervärdiga röstskådespeleriet som skrämde bort mig, men designen är verkligen inget kul heller. Rex har Tidus och en Big Daddy som modeförebilder och ett miniarmborst på armen (plus hundra stilpoäng om det faktiskt används någon gång i spelet, minus hundra om det inte gör det), och Pyra är standardanimeflicka med jättetuttar och string och mini-minikjol. Hon kattjejen i gult (återigen dessa kattjejer!) skulle möjligen fungera men den där overallen ser mest märklig ut. Det här spelet har annars en stor mängd gästdesigner och många är helt okej, men det finns också ett gäng Blades som är ännu gräsligare. Punkar-porgen fungerar, robottjejen och tigergrejen är riktigt bra.

Priset för absolut hemskaste designer måste dock gå till Baten Kaitos, som av någon anledning har en fanskara. Den lilahåriga tjejen med gröna halvtights på ena benet, den där förvuxna Gau i alla färger på en gång, blondinen med hemsk frisyr, puffkrage och den mest anskrämliga rosa färgtonen någonsin, den blåhåriga standardtypen i illblå harlekin-outfit bristfälligt förklädd till godtycklig äventyrare, och så VAD FAN ÄR DET DÄR LÄNGST FRAM? Till spelets försvar får sägas att den androgyna killen i rött hår har en resonabel kostym och att spelets artwork gör sig aningen bättre i tecknad form.