Jag såg The Martian ikväll. Bra film, är slutsatsen. Inte lika mäktig som Interstellar, men i gengäld mer realistisk. Matt Damon gör ett bra jobb, men jag gillar också de många starka sidorollerna (Sean Bean överlever ännu en film, hurra!). Den har också den där ganska ovanliga kombinationen av huvudpersoner som är intelligenta och löser problem, samtidigt som det inte är en ohygglig massa saker som går åt helvete bara för att göra det mer spännande (som var nackdelen med Gravity). Själva grundproblemet är ju spännande nog. Att vara strandsatt på en öde ö är förstås nog så jävligt, men där kan du åtminstone räkna med att någon förr eller senare har vägarna förbi, och du kan möjligen fixa mat. Strandsatt på Mars … är lite knepigare.

Även om The Martian tydligen ska ha skurit bort massvis med teknobabbel så var det ändå en fullt acceptabel mängd kvar, och det kändes sällan särskilt fördummat. Jag gillar också att filmen vågar bryta mot en del berättartraditioner och floskler som hade kunnat sänka intrycket några snäpp. Inte lika bra som Interstellar alltså, och inte lika surrealistiskt udda som The Moon, men ännu en riktigt bra rymdrulle och förhoppningsvis är det en trend som fortsätter. För om NASA kan fortsätta att få populärkulturell hype av det här slaget så kanske de någon gång faktiskt att få pengar att göra det här på riktigt. Vilket skulle vara snäppet billigare än att göra mastodontfilmer om det, skulle jag tro.