Jag kom precis hem från en kort Stockholms-resa. Jag börjar vara rätt van att flyga och tenderar att bara strölyssna till de gamla vanliga säkerhetsinstruktionerna. ”Spänn fast säkerhetsbältet, ta på masken och andas normalt, och om ni har en Samsung Galaxy Note 7 så får den inte användas under hela flygningen. Frågor på det?”
De flesta bör väl ha uppmärksammat det faktum att Samsungs senaste flaggskeppstelefon har en lustig benägenhet att överhettas och explodera, vilket bland annat drabbade en 6-årig kille som fick brännskador. En frivillig inlämning har påbörjats men troligen finns det många som skiter i det – ”det händer inte mig”. Men flygbolagen är inte särskilt förtjusta i att ha saker ombord som kan säga pang, så förhoppningsvis inser folk det besvärliga med att ha en telefon som klassas som en säkerhetsrisk.
Men finns det någon som tror att förbudet kommer att hävas bara för att Samsung släpper en ny, mindre explosiv utgåva med ett klistermärke på lådan? Vi snackar om branschen där Game & Watch-spel var förbjudna i typ 20 år för att de ohyggligt starka elektriska impulserna från Nintendos bärbara, drivna av ett cellbatteri, möjligen kunde krascha en Boeing 747. De kanske inte kommer att ropa ut det i mer än några månader, men det kommer att stå klart och tydligt någonstans att Note 7 inte är välkommen, punkt slut.
På Mall of Scandinavia (där jag gjorde mitt rutinbesök på Lego Store och Lindh) stod en jättemonter för Samsung Galaxy. Jag kikade inte närmare, men kunde ana hastigt nerplockade och utbytta posters. Att försöka sälja Samsung-telefoner just nu kan vara världens svåraste jobb. ”Hej där, är du intresserad av nya Galaxy Edge?” ”Är det den som exploderar eller den som inte gör det?” ”Det är den som inte exploderar, tillverkad av företaget som tillverkar telefoner som exploderar.” ”Jag tar två – så har jag en att ringa ambulansen med när den första exploderar.”
Samsungs aktie störtdök förstås, vilket inte är mer än rätt, vilket också fick Sydkorea i gungning då landets export består till 70% av telefoner (resten är gängliga, glansiga animetjejer). Faktum är att företag som dominerar sin marknad tenderar att oundvikligen göra såna här misstag (Samsung är väl den enskilt största tillverkaren vid sidan om Apple) – girigheten och arrogansen brukar göra sitt till. Precis som Volkswagen med sina fejkade utsläppsmått var det här ingen nyhet internt. Kina, av alla ställen, vägrade tillåta telefonen och krävde ett annat batteri, men ändå valde Samsung att lansera det riskabla batteriet i resten av världen. Och när Kina har störst omsorg om människors väl och ve är det illa.
Troligen kommer de att hämta sig, men det ska bli intressant att se hur mycket de tvingas kräla i stoftet för att återfå förtroendet. Nästa telefon lär inte heta Note i alla fall (eller ens Galaxy), och troligtvis kommer den att ha det absolut säkraste batteriet i världshistorien. Frågan är om det räcker.
”Jag tar två – så har jag en att ringa ambulansen med när den första exploderar.”
Ha ha, det påminner om den där historien om (norr)mannen som stod och strök kläder och råkade ”svara i strykjärnet” när telefonen ringde. När han sedan kom till doktorn frågade denne hur han lyckats bränna sig på *båda* kinderna. Svaret blev: ”Jag var ju tvungen att ringa till doktorn.”