Förutom min huvudkaraktär Telperiel, som sedan igår är tillräckligt utrustad för att kunna köra Zul’Gurub längre fram, och min alkemist/arkeolog Laevyn som för närvarande kämpar sig genom Northrend, så spelar jag i nuläget lite med min paladin Shaana också. Hittills har det varit Retribution hela vägen, men igår fick jag ett infall och gjorde mig redo för att spela som Holy.

Det är första gången jag överhuvudtaget spelar som helare i det här spelet, om man inte räknar lite experimenterande med en präst för typ fem år sedan. Därför är det lite läskigt. Det absolut värsta skulle ju vara att hela gruppen dör det första som händer och att man blir utskälld. Jag köpte på mig grundläggande utrustning så att jag åtminstone hade lite intellect, och redde ut alla nya och förvirrande förmågor på knappraden. Jag kör stenhårt på originalinterfacet i World of Warcraft så därför är det extra noga att allt ligger på ett logiskt sätt.

Den stora utmaningen ligger i att förstå vad alla förmågor ska användas till, att lokalisera vad som passar bäst i vilken situation. Det kan man inte lista ut i teorin utan det är bara att kasta sig in. Jag ställde mig i kö och hamnade inom någon minut i Hellfire Ramparts. Se där, ännu en fördel av att vara helare. Ingen kö.

Det gick över förväntan. Jag blåser på med helning och det är inga större problem att hålla tanken vid liv och småhela de andra när det behövs. Jag kunde till och med hålla ordning på jägarens djur. Det känns ruggigt ovant att inte rusa rakt in, efter att på sistone ha spelat som krigare och rogue, men man vänjer sig. Jag plockade upp en ny rustning på vägen, vilket sabbade min noggrannt utvalda paladin-utstyrsel men vad kan man göra? Det enda riktiga problemet var att jag brände mana i hög hastighet.

Efter en lyckad genomgång återvände jag till Stormwind för att byta ut lite mer utrustning. Med 1000 mer i mana och ett mer taktiskt användande av Holy Light gick det andra varvet ännu bättre, förutom när tanken drog på sig första bossen tillsammans med halva rummet. Då var det ytterst nära förlust men en Lay On Hands i sista sekunden (bokstavligen!) räddade dagen. Jag började också använda Word of Glory lite smått. Framöver måste jag få lite utmaning så att Beacon of Light blir nödvändig, den behövdes aldrig nu så jag har inte hunnit träna på den riktigt.

Hur som helst var det kul och en helt ny upplevelse i ett spel jag har spelat i ganska precis sju år om någon vecka. Inte illa.