Det är dags för lite klassiska shoot’em up igen, och jag fortsätter att panga mig genom genren. Strikers 1945-serien fick tre spel plus en remake och del två har ganska gott omdöme, och ett hedersomnämnande på Shmups Forum. Så jag gav Psikyo en ny chans … men upptäckte rätt snart att jag inte gillar det här heller. Det är ett väldigt traditionellt vertikalt shoot’em up, där ditt flygplan (ett av sex olika valbara) tar upp en ganska stor yta. Men till skillnad från Caves spel så är hela planet en träffyta och det blir väldigt snabbt extremt svårt att undvika att bli träffad. Och det gör hela skillnaden. Om något ser extremt svårt ut men jag klarar mig förbi det, så känner jag mig som ett proffs. Om jag hela tiden missar för att ett skott snuddar vingen, så känner jag mig usel.

Sen är Strikers 1945 II också föråldrat. Jag gissade att det släpptes 1991 eller så. Fel, det kom först 1997, efter både Batsugun och Battle Garegga, och bara ett år innan Radiant Silvergun. Med en statisk bakgrund som inte scrollar i sidled känns det gammaldags, och den pyttelilla spelytan på en modern TV gör det ännu mer frustrerande. I den moderna konsolkonverteringen går det inte heller att fortsätta där man var om man dör från femte banan och framåt, vilket gör att det inte ens fungerar att mata femkronor tills man kommer förbi taskigheterna. Det gör att jag snabbt tappar sugen.