Året börjar lida mot sitt slut och jag spelar febrilt ett sista spel som skulle kunna vara och nafsa på topplacering för 2013. Det har varit ett år då nästan alla de jättefeta, efterlängtade spelen har släppts: Bioshock Infinite, Grand Theft Auto V, The Last of Us, Super Mario 3D World, The Legend of Zelda: A Link Between Worlds. Och ändå är jag lite besviken. 2013 var året då jag började tappa hoppet.

Utifrån mitt perspektiv är spelvärlden redigt trist just nu. Praktiskt taget ingen av mina favoritserier har något på gång eller ens utannonserat, trots att vi har tre nya konsolformat nu. Street Fighter (utöver den väldigt sena Ultra-versionen), Virtua Fighter, King of Fighters, ett riktigt Soul Calibur, Suikoden, något ensamspelar-Elder Scrolls, något Metroid, Ouendan eller Star Fox. Alla utgivare slimmar ner utbudet och satsar allt på de fetaste titlarna, de som har potential att sälja de där magiska 5-10 miljonerna. Gamla älskade höjdare som i bästa fall når miljonen (vilket enligt alla rimliga mått borde räcka) är inte längre intressanta, och det suger.

Under 2014 finns det en hel del spel som lockar: Castlevania: Lords of Shadow 2 kan bli magnifikt, Dark Souls II är enligt alla intryck lika bra som föregångaren, och så blir det förstås Ultra Street Fighter IV. Men alltså, det är uppföljare som allihop borde ha släppts 2013.

Dock är inte allt mörkt och dystert. På horisonten finns en hel del ytterst lovande spel. Mirror’s Edge 2 kan mycket väl bli en höjdare, om DICE har fått relativt fria händer. Hello Games No Man’s Sky är ohyggligt ambitiöst och kan bli en tidsödare utan dess like. Samma sak gäller förstås Elite: Dangerous, eftersom jag egentligen borde önska mig att inga nya spel ska släppas under ett år från dess release. Och så har vi ju både Guilty Gear Xrd och Persona 5 att vänta på från Japan.

Och det är väl egentligen där, bland de framgångsrika indieutvecklarna som ännu inte riktigt har vuxit fast sig i mastodontbudgetar och fokusgrupper, och hos de etablerade teamen som får experimentera, som framtiden finns. The Binding of Isaac: Rebirth, vad som helst som Media Molecule tar sig för, Ubisofts lovande Child of Light och Valiant Hearts (för att inte tala om Beyond Good & Evil 2, om det någonsin blir av), indiepärlorna Hohokum och Octodad, Inafunes nya Mega Man-klon Mighty No 9 och det Team Ico-doftande Rime. Och så kan jag inte låta bli att vara lite sugen på Deep Down och Everquest Next, trots att jag avskyr F2P-affärsmodellen.

Så egentligen är det nog inte synd om mig. Jag kommer att ha att göra under större delen av 2014 också, även om jag totalt ignorerar allt mainstream-dravel. Mina gamla favoriter saknas men det saknas verkligen inte kandidater till nya favoriter.