Även om min riktiga förtjusning i Star Wars har gått över vid det här laget så var det aldrig någon tvekan om att jag skulle se The Force Awakens. Alla tidiga tecken tydde på att de hade lärt sig av misstagen. Alla tidiga intryck sa att den var strålande. Och det stämmer. Detta är magnifikt.

Jag kan också konstatera att det var ytterst viktigt att ha undvikit spoilers i högsta grad, och därför tänker jag inte direkt sabba något för dig heller, men har du inte sett filmen än rekommenderar jag ändå att du går och ser den, nu. Vill du veta varför, med lite allmänna beskrivningar kring det vi redan visste innan premiären, var god fortsätt.

Den kanske största skillnaden mellan den här och prequel-trilogin är detta: på de gamla filmerna satt jag och hittade på ursäkter för varför det mesta sög, och letade febrilt efter guldkorn. Ewan McGregor gjorde ju ett ganska bra jobb och Ian McDiarmid var okej tills han blev ett skrumpet troll. Och alla nya karaktärerna sög inte, bara de flesta. I The Force Awakens är det tvärtom. Alla de nya karaktärerna har djup och känns trovärdiga, vilket är en kombination av välskriven dialog och utmärkta skådisar. Det är sanslöst bra kemi mellan dem allihop, och jag vill redan veta mer, mer, MER om trion Rey, Finn och Kylo Ren. Daisy Ridley, John Boyega och Adam Driver är allihop fantastiska, och även Oscar Isaacs och Domhnall Gleeson gör bra mindre roller. Innan jag såg filmen var jag lite orolig för att Kylo Ren skulle kännas som en billig Vader-kopia men nu är jag mycket nöjd för att han känns som en billig Vader-kopia, eftersom det är fullständigt genomtänkt.

Det måste sägas att handlingen hämtar liiite för mycket från den första trilogin. Det finns många likheter mellan ökenplaneten Jakku och ökenplaneten Tatooine, till exempel. Och ja, vi får en massa X-vingar och TTE-fighters och förstås Millennium Falcon så vi storknar. Men trots det är det väldigt bra balanserat. Det blir någon välplacerad replik här och där, men aldrig det rena kopierandet som hela tiden plågade Hobbit-trilogin. Och när många av troperna redan är överstökade här så finns det gott om utrymme för nyheter i de nästa två filmerna. Det enda jag egentligen är besviken på är att Captain Phasma inte alls blev lika cool som hon såg ut.

Jag är också imponerad av gubben Ford som gör sin bästa skådespelarprestation sedan Jagad, och av att man lyckats hålla C-3PO och R2-D2 till sidoroller. Istället har fokus som sagt lagts på nykomlingarna med väldigt gott resultat. Visst går det att börja nörda ner sig och ifrågasätta en del astronomiska tveksamheter, men då missar man hela poängen. Det här är inte 2001 eller ens Interstellar. Det här är Star Wars. Det här är science fantasy. Om något verkar märkligt, ryck på axlarna och skyll på Kraften eller nåt. Huvudsaken är att det är en strålande film, och det är precis vad The Force Awakens är.