E3 börjar varva ner nu och det går att börja överskåda förödelsen. Detta är möjligtvis ett av de bästa E3 någonsin. Förutom Nintendos fullständiga kollaps var det packat med glada överraskningar och solida presentationer. Låt mig lista alla spel jag är sugen på framöver i ungefär rangordning uppifrån och ner.

Dark Souls 3 (multi, 2016)
Det går förstås inte att vara ointresserad av detta. Ett riktigt Dark Souls för nuvarande generation, med Miyazaki tillbaka bakom spakarna. Efter gameplayvisning (bakom låsta dörrar) verkar det också fullständigt genuint utan oroande nerdumning. Kommer att bli enastående, och inte sanslöst långt bort heller.

Unravel (multi, 2016?)
Mässans stora överraskning (om man bortser från de återupplivade titlarna). Det plattformsäventyret är charmigast sedan Little Big Planet och kan vara det bästa som har kommit från Västerbotten efter Västerbottensost och undertecknad.

Mirror’s Edge Catalyst (multi, 2016)
EA hade en fascinerande presentation där 80% var aktivt repulsiv dynga och resten sanslösa höjdare. Mirror’s Edge Catalyst tillhör den senare delen och nyheten att skjutvapen är helt bortplockade är ett tydligt tecken på att det är på väg åt rätt håll. Till och med in-gamemodellen av Faith ser strålande ut, inte för att det spelar någon roll i slutändan.

Beyond Eyes (Xbox One/PC, 2015)
Ett potentiellt supermysigt spel som kom bort helt i Microsofts visning, men kombinationen av drömliknande upplägg med vattenfärgsgrafik och pianomusik får mig att smälta direkt. Dessutom släpps det väldigt snart. Kan bli mitt första Xbox One-spel.

Street Fighter V (PS4/PC, 2016)
Spelet ser redan makalöst ut och jag är faktiskt jätteglad att Birdie är tillbaka, han var en av de mer udda figurerna jag gillade i Alpha.

The Last Guardian (PS4, 2016)
Efter en liten, liten besvikelse att det ser oförändrat ut från den (i efterhand helt orealistiska) gamla PS3-versionen är jag förstås jättepeppad på Team Icos kommande mästerverk. Men då ska det verkligen ut 2016 också, om det försenas igen måste huvuden rulla!

Cuphead (Xbox One/PC, 2016)
Det dröjer ännu lite längre vilket sänker hypen en aning, men detta kommer att bli fantastiskt. Grafikstilen är unik och spelet består av enbart bossar på gammalt hysteriskt Treasure-vis.

Rock Band 4 (Xbox One/PS4, 2015)
Egentligen inget jag ens har kikat på inom E3, förutom att se lite nya låtlistor. Hypen sänks en liten aning av insikten att det blir en massa nya dyra instrument och att piano saknas, men det kommer att återuppliva en skön tradition av Rock Band-kvällar.

Eitr (PS4/PC, 2016)
Bland en hel hoper av pixlade retrospel känns Eitr hetast, med klara Dark Souls-vibbar blandat med en vikingdam i huvudrollen. Mycket lovande.

Persona 5 (PS3/PS4, 2015)
Egentligen inget nytt på E3, trailern som visades har vi redan sett i japansk version. Detta kommer dock högst troligt att bli sensationellt.

Final Fantasy VII Remake (PS4/PC, 201X)
En lite märklig blandning av känslor här. Jag har länge velat spela Final Fantasy VII igen och jag är lite nyfiken på hur de kommer att uppdatera spelet och kanske knyta an till Crisis Core och Advent Children. Men det är fortfarande ohyggligt långt borta och jag har inget superförtroende för Square-Enix längre.

Nier 2 (PS4, 2016?)
En väldig överraskning. Med hela kärnteamet tillbaka lär det bli lika udda som föregångaren, men att Platinum Games är inblandade borde innebära lite tajtare speldesign också. Om inte annat lär det bli ett måste bara för musiken.

Transformers Devastation (multi, 2015)
Ännu ett Platinum Games-spel. Jag är inte förtjust i tanken på bara fem figurer, men jag utgår från att Activision i sin godhet kommer att göra det möjligt att betala för en massa fler. Det ser dock otroligt ut rent grafiskt.

Star Wars: Battlefront (multi, 2015)
Återigen, jag är inget stort Star Wars-fan. Men har man någonsin uppskattat Star Wars det allra minsta går det inte att värja sig mot det här. Ett spel som jag kanske kommer att hoppa över (onlinemultiplayer är sällan min grej) men det är onekligen super-superhett. Och ännu ett av EA:s svenska spel som överträffar all annan dynga de håller på med.

Shenmue III (PS4/PC, 2017)
Det är förstås väldigt spännande att få fortsätta Ryos äventyr efter fjorton års väntan. Det enda problemet är att det kommer att dröja mer än två år till. Därför kan jag inte hypa mer just nu, tyvärr.

Rare Replay (Xbox One, 2015)
Förutom en solid ström spel under NES-eran har Rare alltid lyckats sikta på maskinerna jag inte har prioriterat. Därför finns det massvis att uppleva på den här samlingen. Främst ser jag fram emot att prova Spectrum-spelen och Blast Corps, men också att spela Snake Rattle’n Roll, Solar Jetman och Slalom igen.

Uncharted 4 (PS4, 2016)
Det ser sanslöst ut, inget tal om saken. Det kommer att bli sisådär tio timmar av ohyggligt intensiv matinéaction och kanske återigen generationens snyggaste spel. Jag är bara liiite less på Uncharted fortfarande. Förhoppningsvis är jag mer sugen nästa år.

Sea of Thieves (Xbox One, 2016?)
Konceptet, att äventyra som pirat och resa runt på de sju haven, och att samarbeta kring att styra ett skepp, låter potentiellt strålande. Möjligen vill jag inte ge mig in i ett MMO, men blir det bara lagom nivå på det kan jag mycket väl hoppa ombord.

Horizon (PS4, 2016)
Alla utnämner det här till mässans spel. Jag håller inte riktigt med. Huvudpersonen är supercool och spelet är snyggare än typ allt, men jag är inte säker på att det är en typ av spel jag kommer att gilla i längden. Det har dock klar potential.

No Man’s Sky (PS4/PC, 2016?)
Snubblande nära att halka bort från listan. Det är svårt att engagera sig i ett sånt här spel när jag fortfarande inte har hunnit börja med Elite Dangerous (i brist på kraftigare dator, Oculus Rift och flygsticka), och det är fortfarande oklart exakt vad som ska driva spelet framåt förutom ren upptäckarlusta i framslumpade världar.

Borta från listan, för tillfället i alla fall, är dels Media Molecules Dreams. Kreativt, visst, men jag har ingen aning om vad det är. Borta är också Star Fox Zero och Xenoblade Chronicles X, som båda känns som att de inte riktigt blir för mig, och som inte kommer att räcka för att motivera en Wii U i sig.

Men på det hela taget, om man jämför med förra årets medelmåttiga utbud är det inget snack om att E3 2015 har varit en höjdare, och jag kommer garanterat att ha saker att se fram emot nästan varenda månad de kommande 18 månaderna. Mycket trevligt. Mindre trevligt är att både 3DS och Vita känns dömda till enstaka indieportningar framöver, men man kan inte få allt här i världen.