Street Fighter-konvertering med problem

Ultra Street Fighter IV släpptes igår till Playstation 4, och jag hängde förstås på låset till Playstation Store för att köpa. Inte för att jag direkt har spelat spelet på sistone, men det var aldrig något snack om att jag skulle köpa det. Drygt 200 kronor för alla figurer, alla kostymer, alla banor, alla figurvarianter, och så på ett modernt format med högre upplösning men ändå stöd för gamla arkadstickor. Det kunde inte vara annat än perfekt.

Tyvärr kunde det det. Mycket snart kom rapporter från inbitna spelare som är rejält besvikna. Ultra Street Fighter IV är nämligen proppat med småproblem. Ljudet är buggigt – själv upptäckte jag att dunsljudet när man hoppar på en bana spelas både när man hoppar och landar. Spelets menyer hackar och laggar, vilket märks särskilt tydligt när man pausar spelet. Det finns små skillnader i hur figurer fungerar. Onlinestödet är skakigt. Spelet kraschar ibland (har inte hänt mig än, men å andra sidan har jag inte spelat särskilt länge). Men kanske mest irriterande, med tanke på vad spelet var till för, är att det har input lag, ännu lite mer än Playstation 3-versionen.

Sony och Capcom skröt vitt och brett om att det här skulle vara den definitiva versionen och standard för alla turneringar framöver. Det kan de glömma. Representanter för turneringar som EVO har redan dragit åt sig fingrarna och funderar på att återgå till 360-versionen. När hela poängen var en perfekt version så ska det banne mig vara perfekt också.

Innehållsmässigt är det kanske ett bra köp, men då vill det ändå till att spelet patchas upp en liten aning. Men får de inte koll på input lag, då är loppet kört för den här versionen, åtminstone i professionella cirklar.

En tanke kring ”Street Fighter-konvertering med problem

  1. Erik Malm

    Kräks: PS3-versionen av MKX har försenats ytterligare (hade en mardröm om att den avblåsts, något som ser ut att kunna bli verklighet).

    Gläds: Johnny (som gärna fått uppdatera sin garderob) återvänder i GG Xrd – REVELATOR – tillsammans med nya, vackra bakgrunder och åtminstone ännu en karaktär.

    Dagens korsreferens: Mitt favorit-ESC 2015-bidrag lånar inte bara från Rob Thomas ”Lonely No More” (och därmed även Shirley Clamps ”Mina minnen”, Dima Bilans ”Never Let You Go”, Rihannas ”Unfaithful” och senast Rixtons ”Me and My Broken Heart”) utan även Selena Gomez ”My Dilemma”:

    https://www.youtube.com/watch?v=zWACbw3cqW0
    https://www.youtube.com/watch?v=NhOgfMcwho0

Lämna ett svar