Suikoden Vocal Collection: La Passione Commuove La Storia

La Passione Commuove La Storia är ett arrangerat soundtrack som samlar musik från de första spelen i serien, i huvudsak med sång. Det är positivt och negativt: positivt för att många av de mäktiga styckena blir ännu mer känslosamma med sång, men negativt för att en av de tre sångerskorna har ungefär lika mycket koll på engelska som en genomsnittlig kattunge. Risa Ohki, som tidigare bidrog till två fantastiska Final Fantasy-skivor, gör ett utmärkt jobb även här, och Yoko Ueno sköter sig bra med två italienska spår, men Yuko Imai är charmigt hemsk. Inte för att hon inte kan sjunga, men för att hon konsekvent uttalar alla ord fel. Den mäktiga balladen ”Theme of a Moonlit Night”, en av seriens återkommande känslosamma ledmotiv, blir därmed nästan en parodi av sig själv med smäktande saxar och en dödlig dos av Engrish. Hon fortsätter sedan att glatt slakta ”Reminiscence”, ”Her Sigh”, den märkliga ”Rain Grass” och ”When the Wind Blows Gently”. Den sistnämnda är i alla fall så lättsam att uttalet spelar mindre roll.

suikoden_la_passione_cover

”Orrizonte” är en långsam balladversion av det första spelets ledmotiv, som även spelades i introt. Det finns bättre tolkningar, men den här är ganska mysig. Yoko Ueno sjunger också ”Due Fiumi”, ett härligt stycke som även skulle dyka upp som ”Currents” på den nästa skivan.

Risa Ohki är däremot skivans räddning. ”La Mia Tristezza” är en dramatisk ballad med medelhavsstämning. Men det är titelspåret som höjer hela samlingen och precis som ”Pray” och ”Love Will Grow” gör det värt att leta rätt på den här skivan. ”La Passione Commuove La Storia” fanns med redan i originalsoundtracket för Suikoden II, som den sorgliga slutmusiken. Men det var en betydligt kortare version med svagare sång och en ganska malplacerad kör. Den här tappningen växer från ett nästan obefintligt ackompanjemang till en högtidlig kyrkostämma, hela tiden med Risas fantastiska sång.

Till skillnad från de flesta Final Fantasy-skivorna är Suikoden-musiken betydligt svårare att hitta. Några av skivorna finns fortfarande i tryck, men ”Passione” måste du tyvärr leta efter på annat håll. Det kanske inte riktigt är värt det för de flesta, men titelspåret är verkligen strålande.

Lämna ett svar