Jag hade missat det helt, i den allmänna stormen av bra indiespel de senaste åren. Varför kunde inte någon säga de magiska orden ”oändligt fritt, oändligt stort 16-bitarsplattformsaction med Castlevania-tendenser”? Jag skyller på någon som inte sa det.

Jag var inte fast efter demot, även om det kändes småmysigt. Typiskt wannabe-retro och till synes rätt simpelt innehåll. Hugga träd och bygga en stuga och leka tower defense mot lite zombier liksom. Men det lockade ändå lite, så jag läste på. Och fann ett spel där varenda megabyte är fullproppad med innehåll.

Om du också har missat Terraria kan jag berätta att det är i mångt och mycket en 2D-version av Minecraft, med medvetet enkel pixelgrafik istället för kitschigt enkel polygongrafik. Friheten är total: från första början får man verktyg för att börja förändra sin värld, och inte så mycket mer. En tutorial förklarar att man kommer att attackeras av zombier när natten kommer, så jag ägnade första dagen åt att bygga mig en liten stuga. Och jo, när det mörknade kom mycket riktigt en hord döingar och knackade på, tillsammans med flygande Zelda 2-ögon. Den natten tillbringade jag i oro, men dörren håller. Än så länge.

Därifrån är allt helt fritt. Dagarna ägnade jag åt att utforska min direkta omgivning och grävde lite lätt efter lättillgängliga mineraler. Jag byggde en ny stuga ovanpå den gamla, för att ha som försvarstorn och kunna skjuta på fienderna inifrån. Efter att ha byggt lite mer arbetsbänkar och tillbehör kunde jag snabbt börja göra mer komplexa föremål och inreda mitt hem med annat än träväggar.

Världen i Terraria är framslumpad och helt gigantisk. Min första längre utflykt gick västerut, uppför en backe och vidare tills jag överfölls av flygande monster. Jag kunde inte riktigt hantera flera på en gång, men rikedomarna runtom lockade, så det blev en massa grävande. Trots att man i praktiken bara klickar vilt runtom sig är det väldigt beroendeframkallande att utforska i jakt på nya tillgångar eller gömda skatter, sätta upp plattformar för att ta sig tillbaka upp och facklor för att få någon belysning. Ett av de mer givande målen var en byggnad dold djupt under marken. Riktigt djupt vågar jag mig dock inte, för senast blev jag uppäten av en Devourer.

För att se gränsen på världen begav jag mig österut, och efter en lång, lång promenad hittade jag havet. Där, och i djungeln innan, finns det mycket att utforska, men jag upptäckte att det blev ohanterligt att springa tillbaka från basen varje gång jag blev uppkäkad. Så jag fick påbörja en ny byggnad där borta.

Det var lite stressigt att få upp ett skydd samtidigt som djungelfladdermöss härjar runt huvudet. Jag fick varva svärdsfäktande med att gräva mig in i en kulle. Men när jag väl kunde få upp ett arbetsbord och stänga dörren om mig var det lite lugnare. Jag grävde mig neråt och expanderade tills det blev lämplig storlek. Sen måste jag också inreda så pass att någon NPC kan tänka sig att flytta in.

Ungefär vid det laget märkte jag att klockan var 23 och att jag inte hade ätit någon middag. Terraria är enormt beroendeframkallande och väldigt kul i sin enkelhet. Samtidigt finns det potential att bygga enormt komplexa miljöer och dessutom spela co-op eller pvp. Väldigt imponerande, och klart värt sina slantar. Jag köpte det till Playstation 3 (där det precis har släppts), men tydligen ska Steam-versionen vara riktigt billig just nu. Ta en titt, om du inte har något viktigt du behöver göra med ditt liv just nu. För det kommer du rakt inte att ha tid med.