När det ursprungligen begav sig höll jag på med Transformers i ungefär fem år. Det var rätt länge för en leksaksserie, och uppenbarligen satte det sina spår. För nu har jag varit fast i samlandet i tjugo år av mitt vuxna (nåja) liv, och det verkar inte ta slut på länge. För tio år sedan presenterade jag de tjugo bästa Transformers som hade släppts under de första tio åren, men jag tänjde lite på reglerna för att kunna få med båda versionerna av Smokescreen från 2003 och 2013. Så låt mig rätta till ordningen genom att utse de tjugo bästa mellan 2014 och 2022. Det kommer att behövas, för jösses vad Hasbro och Takara har öst ut höjdarfigurer på sistone.

10:
Shockwave (Siege, 2019)

En av höjdpunkterna från Siege-serien som höjde ribban ytterligare för snygga nytolkningar. Shockwave är en av de allra snyggaste Transformers med en tidlös design, och den här fångar alla detaljerna. Jag funderade länge på att ta med Masterpiece-versionen, men ironiskt nog visade Siege-versionen på alla dess brister, framför allt färgen. Det här är verkligen Shockwave precis som han ska se ut. Figuren är egentligen bara en Voyager, men såldes som Leader med en massa överflödiga tillbehör som bara skräpar i tillbehörslådan. I gengäld kunde budgeten maximeras och själva figuren är kompakt, solid och fenomenal.

9:
Optimus Prime (Earthrise, 2020)

Jag ska villigt erkänna det: jag är less på Optimus Prime. Hasbro och Takara har överexponerat honom i snart fyrtio år. Men det innebär trots allt att han ständigt får nya versioner som ofta är extra påkostade. Jag var mycket nöjd med hans förra Masterpiece och behövde inte köpa den senaste, men i det mindre leksaksformatet är Earthrise-versionen enastående och överlägsen allt annat de under de där fyrtio åren. Förvandlingen är extremt komplex utan att vara komplicerad, och resultatet är en vansinnigt gedigen figur som precis som Shockwave och Blaster ovanför fångar den klassiska designen. Vi lär aldrig sluta få Optimus-figurer och kanske sitter jag och hyllar en ny om tio år, men så länge vi begränsar oss till plast i den här skalan blir den svårslagen.

8:
Computron (Scattershot, Strafe, Afterburner, Nosecone och Lightspeed) (Combiner Wars, 2016)

Det här är ett klart exempel på favoritism. Liksom Piranacon är det här en sen Combiner Wars-gestalt, där i princip alla figurerna är en omdesignad variant av någon befintlig. Men eftersom jag gillar Scattershot och hans kollegor är Computron en favorit, och ett av mina första Transformers-projekt sedan jag började om var att samla ihop det ursprungliga gänget. Lyckligtvis såldes de här i ett paket så det blev faktiskt för en gångs skull billigare än att köpa alla separat. Det röd/vit/mörkröda färgschemat är rätt unikt inom Transformers och Computron förblir en höjdare.

7:
Omega Supreme (Siege, 2019)

Till skillnad från Scorponok var Omega Supreme verkligen gigantisk när han dök upp i det tredje av mina Transformers-nummer och decimerade hela Decepticon-styrkan. Det var förstås en cynisk plan för att sälja en dyr leksak, men det fungerade. Förutom en nyutgåva av det pillriga originalet har det varit svårt att släppa trogna nyversioner, både eftersom han behöver vara så enorm, och eftersom raketbaser inte är lika lättsålda till kidsen som bilar och flygplan. Men när Hasbro storsatsade med Siege stod han först i kön, och det här var en figur som utklassade originalet och definivt gjorde karaktären rättvisa. Jag är nästan glad att det senaste året har lugnat sig en aning, för Siege och Earthrise hade löjligt många magnifika figurer.

6:
Predaking (Razorclaw, Divebomb, Rampage, Tantrum och Headstrong) (Power of the Primes, 2018)

Här har vi ännu ett exempel på nostalgins makt. Länge var gestalter orimliga överhuvudtaget och förekom bara i taffliga tolkningar med massor av snåla designval. Sen kom Combiner Wars som lyckades återskapa alla de gamla gestalterna (och några till) genom att återanvända mycket på ett smart sätt. Men Predaking var ju inte som andra gestalter, och behövde en unik design i ännu större skala. Den här har visserligen också många brister, inklusive klumpiga djurformer och medelmåttiga separata robotar. Men den kombinerade formen är storslagen och jag förlåter det mesta när jag ser den här besten på hedersplatsen i samlarhyllan.