På min ursprungliga karta hade jag listat en hel massa grejer under Shibuya, men det visade sig att detta faktiskt tillhör Harajuku. Trots att det ligger inklämt mellan Shinjuku och Shibuya har Harajuku en egen identitet och massor att se. Vi började med södra utgången från stationen, där en stor shoppinggata leder iväg österut och det också finns en ingång till Yoyogi-parken. Vi travade iväg längs gatan och kunde konstatera att Harajuku är ännu mer shoppinginriktat än Shibuya. Det är också ett ställe med väldigt mycket västerlänningar och generellt har det lite känsla av turistfälla.
Vi besökte Kiddy Land, som är en anrik leksaksaffär där det fanns Lego (dock standardutbud) och en del lyxigare samlarprylar, men eftersom Ghibli-muséet fortfarande ligger i planerna blev det ingen Totoro. Bredvid hittade vi en tjusig konstaffär med handgjorda (om än nygjorda) prylar i klassisk stil. Där inhandlades lite presenter och testades lite japanskakunskaper. Generellt kan jag konstatera att man inte kommer särskilt långt, åtminstone utanför de stora kedjorna, utan åtminstone lite grundläggande språkförmåga.
Sen besökte vi Yoyogi, som är ett jättestort grönområde alldeles väster om Harajuku och norr om Shibuya. Här finns en gammal källa bevarad (och väl bevakad), men själva parken är generellt en lång promenad mellan lummiga träd och inte direkt några gräsmattor. Vi besökte också ett tempel som kändes lite väl som en turistattraktion, men även mycket för japanerna själva. På utvägen provade jag också en glass med körsbärsblomsmak – mycket märkligt.
Det var överhuvudtaget en dag för smaksensationer. J.S. Burger ligger lite söder om den första shoppinggatan och bjuder på helt okej hamburgare av klassen bättre än snabbmat – dock långt från svenska finburgare från specialistkrogar. Vi gick sedan vidare till Harajuku Takeshita Street, som är en turistfälla av rang. Tänk sträckan Drottninggatan – Gamla Stan, eller varför inte Karlskron till Gamla Torget i Prag. Fullproppat med folk och mer eller mindre pråliga affärer överallt. Det blev några dyra men charmiga t-shirts på vägen mot målet, som ligger en bit bortom kaoset på en lite lugnare och mysigare gata: Toy Sapiens. Men mer om det sen.
Vi valde sen att ta en krångligare väg tillbaka. I en återvändsgränd hittar man retrobutiken Omocha Spiral, som är supertrång och fylld med begagnade leksaker, med betoning på dockor typ Barbie. Fynd går säkert att göra för samlare. Det slet i nostalgitarmen men jag lät bli en gosig men solkig Gobi från Fragglarna. Sedan följde vi en skylt som visade på en väg tvärs genom en massa bakgator tillbaka till shoppingrundan.
Där följde jag ytterligare två tips. Calbee Plus är en butik för en chipstillverkare (jag ska alldeles strax prova deras Dragon’s Dogma Online-chips) som tillverkar och säljer direkt. Mycket bra chips men hemsk smörsmak. Prova en annan sort är tipset. Nästan mittemot (vid en iögonfallande klädaffär vid namn Burlesque) fanns Tonkatsu Shotaro, som är en pytteliten currykrog med olika varianter av friterat, samt en väldigt söt servitris.
Fortfarande finns det mycket kvar att se, men också många dagar att spendera här. Imorgon: Odaiba!