Tracks är en av de där sidokaraktärerna som poppar upp med jämna mellanrum, och förstås också en av mitt favoritgäng, så jag brukar få anledning att köpa en ny variant sisådär vart femte år. Nu senast släpptes han i Kingdom som en sprillans ny modell, vilket inte är helt vanligt. Den förra varianten, som jag sålde i väntan på denna, delade modell med Wheeljack och kändes inte helt genomtänkt. Det här är en mer klassisk Tracks. Som så många andra War for Cybertron-figurer är han detaljerad och känns i princip som en förenklad Masterpiece-figur.

Tyvärr är det inte riktigt positivt i det här fallet. När Masterpiece Tracks var ny, för sex år sedan, var jag rätt förtjust i honom. Men i jämförelse med allt som har släppts sedan dess var det en tämligen medelmåttig figur, som drabbas hårt av att Tracks har tre former. Samma sak gäller här. Bilformen är kompakt och elegant som en ickelicensierad Corvette. Sen har han en ”flygande bil”-form, för att hans ursprungliga leksak hade det, som i princip betyder att hans armar fälls ut längs sidorna, att han har vingar och att små stjärtfenor fälls ut ur karossen. Den här varianten tillför väldigt lite i lekvärde och gör att en massa mekanik måste ägnas åt den.

Tracks har också samma korkade förvandling av benen som Masterpiece-versionen. Sidorna av bilfronten roteras på utsidan för att hamna åt rätt håll, men man måste göra allt i precis rätt ordning för att det ska fungera. Annars får man lirka och det känns som att figuren håller på att gå sönder. Det är knappast intuitivt och absolut inte lekvänligt. Sen sitter sidorna extremt löst med en knopp som bara ger en vag uppmuntran om att sitta fast. Sen är fötterna monterade från sidorna på kulleder. Till råga på allt är höfterna sladdriga på mitt exemplar, så det finns tre punkter där figuren är extremt känslig för slitage och knappt kan stå upprätt redan nu.

Och det är himla synd, för överkroppen är utmärkt och huvudet är möjligen det bästa Tracks någonsin har haft. Färgsättningen är som vanligt utomordentligt stilren, han är lagom poserbar och de lyckades till och med ge honom en fejkad torso istället för att faktiskt använda biltaket, så att proportionerna blir bättre. Tracks framställs ofta som en narcissist, och här har han god anledning till det. Som leksak gör dock de överkomplicerade benen att han nätt och jämnt håller ihop direkt ur förpackningen. Därför blir det svårt att rekommendera honom till en mer normal samlare.