I morse drog den andra omgången av nätverkstestet av Dark Souls II igång, vilket bjöd på tre timmars spelande. I den här betan får man välja mellan sex färdiga figurer och eftersom jag inte ville experimentera så mycket till en början blev det en krigare.

Mitt första intryck är att det mycket riktigt är mörkt. Förutom enskilda platser i månljus eller fackelsken är det praktiskt taget becksvart. Delvis beror det dock på min skärmlösning, för bilderna jag har tagit är betydligt ljusare. Men hur som helst skapar det en ren skräck från början, tills man börjar lära sig vart fienderna håller hus. Och så kan man tydligen hitta facklor, får jag höra nu i efterhand.

Det här är troligen en bit in i spelet, för vägen tillbaka är blockerad från start. Fienderna är många och agressiva. Förutom vanliga zombier så stöter man på stora mängder rövare, som attackerar med knivkombinationer eller kastar från avstånd, ofta två-tre samtidigt. Jag har mött skelett, som precis som förut återupplivas om en nekromantiker finns i närheten. En tidig farlig fiende är en tjock jäkel med två jättestora skäror – han är långsam men väldigt svår att blockera. Sen sprang jag långa riddare med antingen en elak specialyxa eller piska, och så en Havel-liknande supertung riddare.

Black Phantom-varianter av fiender förekommer här och där, och de är förstås extra jobbiga. Men fördelen är att de inte återvänder när man väl har besegrat dem. Därför är det ganska lätt att ta sig till den första bossen, Executioner’s Chariot, som väntar uppe i en borg. Vi har sett honom i de första bilderna och det är en utmanande men inte omöjlig boss. Först måste man ta sig från alkov till alkov när han har passerat, medan man spöar skelett och nekromantiker på vägen. Sen kan man stoppa ekipaget, för att sedan attackeras av hästen som drog det. Tänk dig jättevildsvinen i Dark Souls, fast med Manos magi…

Den andra bossen ligger längre bort, bakom massvis av rövare. Det är tre Skeleton Lords, som attackerar med magi och lie. Varje gång man besegrar en av dem genereras en trupp vanliga skelett, så det blir snabbt stökigt. Men den gick att besegra också.

Från start känns Dark Souls II långsammare än ettan. Men börjar man höja agility lite så blir man raskt betydligt snabbare. Attacker påverkas inte (vad jag kan se) men det går snabbare att använda föremål eller springa. Eftersom fienderna är mer agressiva och det tar längre tid att dricka en estus-flaska gäller det att hitta ordentligt med utrymme innan man försöker.

En stor skillnad är att man numera har Life Gems som extra helning. De helar lite hälsa över tid, kanske tio sekunder. I ett nödläge är de för långsamma, men hinner man backa undan kan de rädda läget. Man bygger snabbt upp ett stort lager och det gör att man kan hålla hälsomätaren i topp utan att slösa på värdefulla estus.

Varje gång man dör blir man som bekant lite svagare, men det är en ytterst liten skillnad. Jag skulle tro att det är 5% mindre hälsa varje gång, ner till 50% som minst. Ett större problem är att man direkt blir ordentligt zombifierad, så den som uppskattar sin figurs utseende bör samla på sig många Human Effigy.

På vägen hittar jag ett antal kompletta rustningar, som dock verkar vara de olika klassernas startgrejer. Jag hann testa ett par olika vapen men fastnade mest för klassiska Zweihander. I sista sekunden gjorde jag även en figur med två vapen för att testa det. Det finns inga attacker (med de första vapnen åtminstone) som attackerar samtidigt, men det är betydligt mer flyt mellan höger-vänster-attacker och man är ordentligt snabb, så två vapen blir nog betydligt mer gångbart nu. Jag skulle dock vilja ha ett andravapen som går att parera med i nödlägen.

Eftersom det var lite strul på Namcos sida gick det inte att köra co-op eller invasioner, vilket liksom är en stor del av det hela. Därför kommer en ny beta att hållas den 10 november. Själv är jag nog nöjd. Jag har fått en provsmak på spelet och det känns mycket bra överlag. Det är snyggare än Dark Souls och flyter på ungefär likadant (det vill säga småhackigt ibland men generellt acceptabelt). Jag gillar det högre tempot när man levlar sin figur åt det hållet, och det finns potential för mer varierade spelstilar den här gången. Och vi kan glömma farhågorna om att det skulle vara förenklat… jag dock cirka tjugo gånger under de här timmarna…