Det dröjde ett tag, men nu har jag äntligen sett Tintin. Och… jag är både imponerad och besviken. Imponerad av ett tekniskt mästerverk och besviken på en riktigt gedigen bastardisering av två klassiska berättelser. Särskilt när Peter Jackson är inblandad. Steven Spielberg kan väl bastardisera vad som helst, men Jackson gjorde ju faktiskt en väldigt trogen Sagan om Ringen.

Problemet ligger väl i att Tintin-berättelserna inte alls är särskilt Hollywood, fast de är så filmiska i sitt upplägg. Det finns helt enkelt ingen riktig skurk i Enhörningens Hemlighet (förutom delvis bröderna Vogel som helt försvann ur den här versionen), medan Allan fungerade som en mindre skurk i Krabban med Guldklorna men aldrig kändes särskilt livsfarlig. Svaret på det är alltså att förvandla Sackarin (av alla figurer) till storskurk och till råga på allt knyta ihop honom med Rackham den Röde. Det är som om Jackson hade ändrat historien så att Glorfindel egentligen var Sauron återfödd och den där duellen utanför Svarta Portan faktiskt blev av. Ja jag säger då det. Det ska bli ännu mer intressant att se kommande Tintin-tolkningar som inte har en skurk överhuvudtaget. Det finns ingen i Rackham den Rödes Skatt, ingen i Tintin i Tibet och ingen klassisk skurk i Månen Tur och Retur.

Ett annat problem med filmen är att den mer eller mindre känns som ett spel. Närmare bestämt Uncharted, särskilt i Marocko-miljöerna. Det är förstås lite ironiskt med tanke på att Uncharted hämtar massvis från Indiana Jones som var väldigt lik Tintin (även om det tydligen inte var medvetet, om Spielberg talar sanning) på många sätt. Särskilt i jaktscenerna i det området som kunde varit plockade direkt från Uncharted 3, men eftersom de två utvecklades ungefär samtidigt är det inte fallet.

När man talar om jaktscenerna kan jag inte undvika att lägga märke till en helt nyskapad karaktär: Sackarins tama falk som spelar en viktig roll genom hela den scenen. Allvarligt talat väntade jag bara på att han skulle sätta sig på drakskelett av is. Det där ÄR nämligen Petshop från Jojo’s Bizarre Adventure. Att scenen utspelar sig i ett nordafrikanskt land och att han har en rivalitet med en liten hund gör det bara ännu mer uppenbart. Det kan inte vara ett sammanträffande.

Men på det hela taget är jag lite irriterad på förändringarna som sabbar logiken helt och hållet. Rackham den Rödes Skatt slutar ju med att de hittar skatten i Moulinsarts källare efter att ha köpt slottet med pengar som Kalkyl fått för ubåten som han utvecklade just för att hitta skatten till att börja med. Nu bygger hela upplösningen mer eller mindre på att Nestor är en sjysst gubbe.

Tydligen ska även nästa film vara en sammanslagning av två böcker. Det utesluter just Rackham och innebär att vi inte kommer att få se hur (filmversionens) riktiga skatt hittas. Istället tror jag att den kommer att fokusera på Månen Tur och Retur, där man kan introducera Kalkyl på ett annat sätt. Men alltså… med alla dessa gigantiska förändringar så vete sjutton om jag är särskilt sugen på att se den.