Ett fenomen som har blivit allt mer påträngande på sistone är den ohyggliga mängden spel som släpps varje tisdag på Playstation Store. Det brukar vara något spel man faktiskt känner till, någon retroutgåva och så ett gäng spel som jag inte har någon aning om men som någon, någonstans ändå har lagt ner själ och hjärta i under ett år eller mer. Inget av detta är egentligen ett problem. Även om det inte längre finns något ”Nintendo Seal of Quality” så var det länge ett stort problem för spelutvecklare att plattformsägare dikterade vad som fick och inte fick släppas, men nu kan vem som helst som vill skapa ett nytt mästerverk få ut det även på konsol.
Nej, problemet ligger i att det snart inte går att hitta några riktiga spel eftersom Playstation Store är fylld med bokstavlig och bildlig skit. Det här var Playstation Store för en dryg vecka sedan (Rollerdrome släpptes den 16 augusti), med samtliga släppta Playstation 5-titlar.
Ser du problemet? Av 90 släppta spel så är 23 sådant som bokstavligen inte ens kan klassas som spel. Alla spelen med Jumping (godtycklig matvara) eller *ump Jump och en uppsättning varianter av ”the tiger t” och liknande är inte spel utan trofégeneratorer, vars enda syfte är att ge köparen troféer genom att man trycker på eller håller in en knapp i sisådär en minut. Allt till priset av en relativt liten slant och din heder. Kyle Bosman gjorde en granskning och det är precis lika uselt och skamlöst som det låter:
Sen finns också de billiga RPG Maker-rollspelen från Kemco (som jag skrev om tidigare) och de där eviga kristna projekten gjorda i Microsoft Paint … och de är väl en gränsfråga. Det är spel med tveksam kvalitet … men det är åtminstone spel.
Vad är då problemet? Det är uppenbart att detta är skit, och väldigt få lär köpa spelen av misstag. Möjligen kan de råka lura något stackars barn som fått PSN-kredit av mamma. Den största marknaden är just skamlösa troféjägare som av någon outgrundlig anledning vill ha så många platina-troféer som möjligt utan att behöva anstränga sig med att, låt säga, springa genom Elden Ring minst tre gånger. Och de skulle väl kunna få hållas? En dåre och hans pengar, liksom?
Men tänk hur det skulle vara att vara en av de där småutvecklarna som har lagt själ och hjärta i tre år på en polerad pärla, men som inte har råd att göra någon stor reklamkampanj. Jag är en rätt insatt gamer, men av de här spelen känner jag bara till en handfull. Rollerdrome fanns på E3 vill jag minnas, Echo Shift och Loco Roco: Midnight Carnival är sjyssta PSP-klassiker, Stray har förstås fått en massa hype i sommar, Long Live The Queen är ett välgjort strategiäventyrsspel med drag av Princess Maker, sen har vi Klonoa-samlingen, Disgaea 6, MX vs ATV och DNF Duel som jag åtminstone kan utgå från är riktiga spel.
Men hur är det med Gale of Windoria? Arsonist Heaven? Spidersaurs? Quintus and the Absent Truth? Hourglass? Alla de här spelen försvinner i mängden, och blir sämre av ren association. Och hur är det med Sushi Run eller Taco Fun? Är det samma skit med högre priser, eller faktiskt välgjorda spel som bara råkar se ut som shovelware? Om det finns fullständiga icke-spel i affären, hur vet jag att de här faktiskt är riktiga, fungerande spel? Tänk dig att du gick på ICA och var fjärde produkt var rutten i rostiga burkar. Skulle du våga köpa något utan att ha kollat upp någon annanstans i förväg hur man navigerar förbi högarna av bajs fram till kyldisken? Visst, det du vill ha kanske också finns där inne någonstans, men nog skulle du väl hellre gå på Konsum istället? Nej, går jag på ICA så kan jag vara säker på att produkten håller en viss standard. Går jag på Lidl eller Willys kan jag också vara säker på det, för butikerna har en kvalitetskontroll på det de köper in. Jag tror inte att någon matbutik i Sverige har en lika låg motsvarande lägstanivå som Playstation Store har med spel, jag tvivlar på att det ens skulle vara lagligt.
Jag hävdar att det är ansvarslöst och oprofessionellt av Sony att tillåta de här ”spelen” i sin butik. Jag vill inte ha någon Seal of Quality eller att bara spel som får minst 80% på Metacritic ska få släppas. Det är inte ens som att Nintendo alltid garanterade kvalitet, Bergsala importerade minsann gladeligen Road Fighter och försökte sälja det till intet ont anande svenska barn (ja, jag är fortfarande bitter över att jag en gång lade fem minuter av mitt liv på det spelet).
Men jag skulle vilja åtminstone få en garanti att det här spelet jag köper på butiken i min spelkonsol … faktiskt är ett spel. De enda som gynnas av hur det fungerar i nuläget är de mindre nogräknade ”utvecklarna” som slänger ihop såna här titlar bokstavligen på en timme och mosar ut dem veckovis i hopp om att någon ska nappa. I gengäld trängs seriösa småutvecklare ut och som användare sitter jag och scrollar hopplöst varje vecka för att försöka hitta något spännande.
”Men det finns ju filter”, kan man säga. Jo, det går att filtrera bort de lägsta priserna och få bort det mesta av skiten, men tänk om någon bara gjort ett bra spel och försöker sälja det billigt? ”Men det finns ju rekommendationslistor”, kan man också säga. Jo, men de är enbart skapade utifrån utgivarens marknadsföringsbudget, det finns ingen som sitter och testar nya spel och rekommenderar guldkornen, åtminstone inte i själva butiken. ”Men du kan ju sortera utifrån mest populära”, jo men då får jag bara Fortnite och FIFA och kommer ändå att missa allt som jag potentiellt skulle kunna gilla.
Som det fungerar så är det i princip omöjligt att hitta något på Playstation Store som man inte redan känner till, och jag blir mindre och mindre benägen att ens försöka. Nu gör jag istället önskelistor och söker den vägen, men då blir det ju också bara retrosamlingar och uppföljare, eller spel som slår igenom tillräckligt för att göra väsen av sig i entusiastkretsar.
För att det ska vara någon praktisk nytta med den här texten och inte bara gnäll, låt mig kolla upp spelen jag listade. Gale of Windoria … är ännu ett av de där Kemco-rollspelen. Suck. Arsonist Heaven är ett extremt kort och simpelt plattformsactionspel med grötig pixelgrafik. Spidersaurs är en Contra-klon med tecknad grafik men ser faktiskt rätt kompetent ut i alla fall. Quintus and the Absent Trush är ett kort och simpelt 3D-äventyrsspel med märklig grafik, men i alla fall ett spel det också. Hourglass är ett pusseläventyrsspel som bygger på typ en av de miljoner fräscha spelmekaniker som fanns i It Takes Two, men okej då. Sushi Run och Taco Fun är dock mycket riktigt precis samma troféjägarbajs men med högre priser. Okej, det var inte 23 såna spel, det var 25 (minst).