Wow. Det märks att jag inte spelar särskilt mycket World of Warcraft längre. Visserligen mosade jag mig genom Warlords of Draenor i efterhand men sen kom jag bara en liten bit in i Legion innan jag tröttnade igen. Nu är det redan en ny expansion på gång. Eller två, egentligen.

Battle for Azeroth är i alla fall det nya och kommer som namnet antyder att handla om att Horden och Alliansen, efter att ha kämpat tillsammans mot allsköns superonda krafter, återigen måste döda varandra. Trots att extremsnälla Anduin är chef nu. Nåja. På köpet får vi hela två kontinenter, om än mindre sådana. Kul Tiras och Zandalar blir tillgängliga. Dessutom kommer vi att kunna spela som flera aningen justerade raser. Highmountain Tauren och Lightforged Draenei är måttligt annorlunda, och jag har svårt att se vad Zandalar-troll och Dark Iron-dvärgar tillför. Däremot är det lite lustigt att Horden får Nightborne, praktiskt taget nattalver från Suramar, och att Alliansen får Void Elves som är typ blodalver fast lite mörkare. Jag hade dock föredragit faktiska High Elves.

Vad som är en större överraskning är att Blizzard slutligen lanserar en Classic-variant av spelet. Det framgår inte exakt vad det kommer att innebära och frågetecknen är många. Många (inklusive jag själv) ser tillbaka på det ursprungliga spelet med extremt tjocka, gnomtillverkade rosfärgade glasögon. Det fanns mycket att glädjas åt: separata servrar innebar att man knöt mycket närmare kontakter med dem man spelade med, och klasserna var väldigt olika med en del unika äventyr och utmaningar (som att behöva leta exklusiva djur att fånga som jägare). Men samtidigt var det tusentals extremt tidskrävande och irriterande saker som har förbättrats på de senaste tolv åren. Ta till exempel det enkla faktum att praktiskt taget varenda fiende tog ner dig till 40% hälsa så man behövde vila och äta mellan varje. Eller att man fick ägna timmar åt att springa ut till Blackfathom Deeps eller Maraudon eller Dire Maul och hoppas att halva gruppen inte hoppade av innan dess. Det är inte kul eller episkt, bara extremt segt. Eller att mycket loot var idiotisk: hur många plate-grejer med +spirit fanns det egentligen? Eller att många klasser och specs antingen var värdelösa i räder eller bara hade en specifik uppgift som de fick göra om och om igen. Eller att en vanlig dungeon tog timmar och att man kanske, kanske hade en chans att få det man ville ha av slutbossen. På tal om det, kommer vi att behöva lämna loot till den som slår högst (och hoppas att ingen är osjysst nog att knycka den) igen? Inte alla förenklingar är av godo. Och slutligen, vad är egentligen den ursprungliga upplevelsen? Kommer Ahn’Qiraj att vara öppet? Kommer man någonsin att gå vidare till Burning Crusade? Jag menar, det tog två år för folk att nå Molten Core och bli klara, men sen då? Vad händer när halva servern är fullt epicad och helt less på att mörda Ragnaros medan den andra halvan för alltid vill stanna kvar i dåtiden?

Jag tror att det största problemet är att oavsett vad Blizzard gör så kan de inte göra så att jag är tjugofem, bor i en studentlägenhet och har nästan obegränsat med tid igen. Det är något som alla verkar ha glömt.

Många frågor och det är svårt att se att jag skulle ägna någon större tid åt det. Kanske bara ett kort återbesök, för att ännu en gång stå där på stranden vid Auberdine och hacka krabbor i månskenet …